kväll

oh my, jag är numb. Pluggat hela dagen. Vet inte om jag mår bra eller dåligt. Om jag har tråkigt eller kul. Om jag är glad eller sur. Om jag är pigg eller trött. Jag är ingenting. Något förvirrande.

we go way back

När jag började ettan i lågstadiet skaffade jag mig en bästis. Vi lekte massor, bråkade massor, kom ifrån varandra, hittade varandra igen och var trots allt genom hela tiden bästisar. I gymnasiet träffade jag min första stora kärlek och hade mitt första riktiga förhållande. Jag var superkär och hans familj var världens bästa, däribland min pojkväns tvillingbror. När vi hade varit ihop i ca 1,5 år kom vi tillsammans på den briljanta idén att para ihop hans tvillingbror med min bästis, 2 personer vi båda tyckte mycket om. Idé visade sig vara riktigt bra och de blev ihop. Så nöjda vi var! Sakta men säket började dock saker sen ändras lite. Min bästis kom närmre killarnas familj och detta tyckte jag var jobbigt, det blev en slags konkurrens om deras affektion oss emellan, Irritationer då min pojkvän störde sig på saker hon gjorde mot hans tvillingbror, samtidigt som det var svårt att snacka skit om henne då hon var min bästis. Helt enkelt, en svår situation. Vi tog alla studenten, solen sken och allt var lyckligt. Hade en underbar sommarmånad innan jag begav mig till USA tillsammans med en kär vän för att vara au pair i ett år.

Avståndet var svårt och tärde på relationerna, inte minst på mig och min bästis som jag tyckte jag aldrig hörde av. Tiden gick och i december kom de tre och hälsade på mig. Det var ett kärt återseende. Jag mådde sådär ett tag i USA, klarade nog inte riktigt att lämna allt tryggt för första gången i mitt liv, och bestämde mig till slut för att åka hem till tryggheten, min familj och min pojkvän. Allt skulle bli bra hemma.

Nu blev det inte riktigt så. Mycket hade hänt sedan studenten, även att det bara var ett halvår. Saker var inte detsamma. Jag hade ändrats, min pojkvän hade ändrats (funnit tjusningen i singellivet) och min och min bästis relation hade, skulle det snart visa sig, verkligen förändrats. Min pojkvän gjorde slut med mig efter ett par veckor i Sverige. Jag var chockad, sårad, knäckt, ensam och helt vilsen. Var var tryggheten jag hade lämnat USA för? Så här skulle det ju inte vara? Mina vänner hade jag knappt kvar eftersom jag halvt om halvt försummat dem när jag haft pojkvän. I allt detta sökte jag tröst hos min bästis, men möttes av, för mig, ett chockerande sätt där min bästis nu inte ville ställa sig på nåns sida, försvarade min ex-pojkvän och berättade om andra tjejer han nu träffade. Jag fattade inget. Så säger man väl inte till en hjärtesårad vän? Det var klart att hon valde sin pojkvän före mig, jag var bortprioriterad. Än idag har jag svårt att acceptera detta. Man kan, som vän, prioritera fler än en sak. Man kan finnas där för flera personer.

Det skar sig rejält och vi har sedan dess inte hittat tillbaks till varandra trots ett antal försök. Jag har nog inte riktigt kommit över vad som hände plus det faktum att hon senare faktiskt deklarerade att hon tyckte allt var mitt fel. Inget hennes. Jag tror hon fortfarande anser detta. I måndags ringde min mobil, det var min fd bästis. Jag var i Växjö och valde att inte svara, det går inte säga "jag är lite upptagen nu" till ett sånt samtal. Jag blev glad, ändå. Jag hoppas fortfarande vi kan hitta tillbaks till varandra. Vi ska höras i helgen nu. Jag är lite nervös, faktiskt.

man undrar ju...

Kommer pojkspolingar nu försöka skaffa sig bröst på skoj?
Kommer flickor använda det för att få större bröst?
Kommer flickor födda i pojkars kroppar nu överdosera sån här tvål för att bli flickor?
Kommer ensamma gubbar i skogen skaffa sig bröst för att få ta på något kvinnligt?
http://www.expressen.se/index.jsp?a=857117

updates:

1. Min otrogna vännina har fortfarande inte löst sina dilemman. Efter denna veckan går tidsfristen vi bestämt ut, sen är det dags för action. Stay tuned.

2. Jag har inte hört ett ljud från min gamla flamma som jag försöker bli vän med. Jag vet att det har att göra med att jag "umgås" med en gammal vän till honom nu, men tycker vi kan se förbi det. Typ.

3. Jag är fortfarande inte klar med min d-uppsats, men jag jobbar på det as we speak. Det är sant. (växlar mellan blogger och div. worddokument)

4. Jag bor kvar i min 3:a ett tag till, min roomie och jag funkar rätt bra ändå. Och kan inte byta från topplägenhet till sådär-lägenhet. No can do.

5. Har inte hört nåt från extrajobbet jag var på intervju för än.

Det var allt va?

är det bara jag?

Jag har ett litet problem. Jag kan inte gå in i en affär utan att köpa nåt. Inte gällande klädaffär eller så, där kan man ju "bara titta", men till exempel Pressbyrån eller Seven eleven. Det går inte! Just bara för att jag tror att de tror att jag har snott något om jag går ut utan att köpa nåt. Man vet ju vad som finns i en sån affär, och varför man går in, så varför skulle man gå ut tomhänt? Nä, just det. Köpte en dricka idag bara för jag inte vågade gå ut. De hade nämnligen inga mackor som jag ville ha. Men det verkade ju mysko att bara dra, så...ja, jag vet, jag har problem.

Running scared

såg en förbannat bra film i söndags, Running scared, som bara måste ses, okej? Lova! Paul Walker var fenomnal, I'll say. Och så sjukt het. (hittde mkt kul när jag sökte på bilder på karl, typ "random manflesh" på en gaysight. Love it! Haha)

Den som inte vill vara illegal kan ju vänta tills den kommer till sverige. You other criminals, ladda hem!

hem, kära hem!

Tillbaks i stan, i min kära lya, hos min kära dator. Hållt till i Växjö från i söndags till nu, där var isigt och jävligt. Det var en ren befrielse att komma ner till ett soligt och varmt, nästan vårigt, Malmö nu! Kära södern.

Växjö är bra på det sättet att jag har många fina minnen ifrån min universitetstid och trivdes utmäkt då. Att komma dit nu, av helt andra anledningar, är lite weird. Stan osar av gamla minnen, och allt kommer tillbaks när jag står på stationen, går på storgatan, handlar på Maxi och fikar på Espresso. Jag ser mig själv med den jag var med då, det är oundvikligt. Och orättvist. Önskar att Växjö kunde få vara mitt gamla Växjö och inte vara aktuellt igen. Kunde han inte bo i en annan stad?

country är ju inte min kopp te direkt.

Har jag erkänt att jag gillar "not ready to make nice" med Dixie chicks? Det gör jag iallafall. Den är fab! Jag sjunger med som en vrålande katt, med vilda handgester och allt, det är nästan så jag skäms inför mina grannar. Vågar inte se dem i ögonen. De MÅSTE hört mig igår när jag satt med texten på datorskärmen och låten i hörlurarna och SKRÅLADE. Jag ångrade mig nästan efteråt. Sen sjöng jag igen. Och igen!

27 januari 2007

Lördag! Sköna, sköna lördag. Som jag längtat. Vakna sent, lång frukost, gå på stan, middag och mycket vin med min vänner. Jag blev lite störd i mina lördagsplaner när min far igår undrade om han kunde få sova över här, de (min far, lillebror och plastmamma) är i stan eftersom lillebror tävlar här i helgen. Då är jag av den omogna sorten tänker jag "ååh jobbigt, då måste jag städa, ha bra mat här, anstränga mig...uuäh". Sen tog jag mig i kragen, påminde mig om att jag bott i min fars hus i 19 år i rad, blivit omhändertagen på bästa och mest kärleksfulla sätt, alltid är välkommen tillbaks och så har jag mage att gnälla över att far ber om sängplats 1 natt. Skäms, flicka! (det gör jag nu när jag skrev det här)

Jag måste hedra honom med ett foto.

for old times sake?

Idag sträckta jag ut handen så smått till en gammal vän, eller nåt, som tyvärr verka ha brutit med mig...jag tycker inte om sånt, jag vill va vän, så får se hur det går. Om jag får nåt tillbaks.

intervjun

Just det, min intervju! Det gick fint, det tror jag. Det är kul med intervju, bara att ta hårt i hand, le med ögonen, lyssna intresserat och svara lugnt. I like it! Det var dock mer ett samtal än en intervju, med uniformerad person, very exciting. Håll tummarna!

pretty good!

Om man bortser från några dagars tycka-synd-om-mig-själv-humör för några dagar sen så måste jag säga att jag mår så himla bra. Generellt, liksom. Det är skönt. Kan bero på att jag har så härliga vänner runt mig, eller att det finns så kul bekanta i stan, eller att jag har någon som håller om mig, eller att jag har min (typ) drömlägenhet, eller att jag bor i en storstad, eller att jag har mina systrar så nära. Eller nåt sånt! Eller allt. Jag tror allt.

jag ska inte vara nån brudig brud!

Kommit på en grej som killar verkligen uppskattar, och som man ska göra för sin egen skull också (eller för kärlekens överlevnad, seriöst). Säga rakt ut vad man menar (jag vet att de kom på det på stenålderna, men det är ju fan ingen tjej som gör det)! Man kan tycka man hintar hur mycket som helst, så killen verkligen borde fatta att man är sur/besviken/ledsen/arg, men DET FUNKAR INTE SÅ. Säger man "allt är ok" men i en sån ton att man tycker killen ska höra att det inte alls är ok, så tror killen faktiskt oftast att allt är ok. Såklart! Man sa ju det. Haha, det är så jäkla kul att tjejer faktiskt tänker så!
(igår skulle jag "verka lite av" på msn för jag var lite störd på en sak, men ingen respons what so ever. När jag sen faktiskt istället ringde och sa vad jag ville märkte jag att han inte hade fattat ett dugg att jag var lite butter tidigare, vilket ju var skitbra, inte fan vill jag nån ska behöva tyda tonen på min msn! Hahaha, SÅ patetiskt, jag skäms över mig själv. Never more)

agagagagagaa

Oh nä, nu stirrar jag. (meltdown waiting to happen)
Jag ska på en slags intervju snart. Hos en hög instans här i samhället. Oh, fan. Jag är nervös! Det gäller inte mycket, men ändå. Jag vill ha det.
Och samtidigt är jag dum i huvudet. Jag gillar liksom min fria tid, dra runt som jag gör, alltid tillgänglig, välja plats och tid för när jag vill göra allt precis som, när och hur jag vill. Jag önskar jag kunde säga det är jobbigt, men det är det inte. Till viss del, visst, men jag gillar friheten. Jag gör det! Så det känns som ett hot med denna, med ett potentiellt jobb. Men vad fan. Jag vill inte vara en dagdrivare. Jag behöver lite nya intryck och nya miljöer. Stimulans utifrån. Oh, ändå. Nu blev jag nervös igen.

två funderingar:

Nr 1: Fuglesang är hemma, bla bla, träffa kungen och massa sånt ståhej. Halleluja! Förste svensken i rymden! Det är tufft, absolut. MEN, tänk om Fuglesang faktiskt inte tyckte det var sådär grymt som alla bara tar för givet. Det kanske var coolt, men inte SÅ JÄVLA COOLT. Inte kan ha säga det? Hade han sagt det var "jodå, det var väl helt okej" hade han blivit lynchad av hela svenska folket. Han får helt enkelt le stort och vara helt överväldigad, använda alla superlativ han kan och spela med. För folket.

Nr 2: Vem i helvete väljer "Drömhus" som artistnamn? Och varför? Jag fattar inte!! Det är ju som att välja "Motorbåt" eller liknande. WHY?!

mitt liv som ängel

I min desperation över mitt hår kom jag idag som av en slump på det bästa sättet att locka håret på! De som känner mig vet att jag ägnat en lifetime till att hitta den bästa lockningsmetoden. Otaliga locktänger, spolar, papiljotter, flätor, lock-krämer, trattfön...you name it. När jag fått håret flätat som liten, sovit med det och sen släppt ut det på morgonen och tyckte jag var vackrast i världen, kunde jag cykla runt kvaterat om och om igen för att nån skulle se mig. Ingen gjorde ju det, oftast... Sen idag läste jag på Expressen om ett sätt, och eftersom mitt hår redan var en katastrof tänkte jag ändå testa. Och kolla så fint! Perfekt slarviga. NÅT bra i mitt hårkaos. Yay mig!

(jävligt intressant va? =) Screw it, det är MIN blogg)

jag ÄR mitt hår

JAG SAKNAR MITT HÅR. Det var inte bra, här i mitt moody state. JAG VILL HA DET TILLBAKS.

(letade efter ett bra kort att visa hur långt det var, men lyckas ha håret bakom axlarna på alla. Det bästa råkade vara ett kort jag hamnat på av MISSTAG, hånglandes på dansgolvet på ÖG. Jag både skäms över det och tycker det är rätt, jävla kul. Kolla in mitt svall!)

((L, säg till om det är olämpligt att ha det fotot här...you know))

halvkul onsdag

Saker jag måste göra idag:

- Skriva färdigt mitt metodavsnitt, minst, helst resultatdelen också. (ain't gonna happen, men kanske en del av det)

- Boka in en fika med min vän med kärleksproblem (livet är för kort för att gå runt med sånt)

- Lösa min väns kärleksproblem (tror hon är på vippen att going mental)

- Sluta obsessa att fel människor läser bloggen (typ ingen läser ju)

- Mota bort min vintermoodyness, ut i solen, gå runt och le, hoppas och skutta, whatever (patetiskt, detta ju)

- Köpa nytt kaffe (must-have)

- Använda min pälsmössa (björnfitta! haha, LOVE that word)

halvkul onsdag

Saker jag måste göra idag:

- Skriva färdigt mitt metodavsnitt, minst, helst resultat delen också. (ain't gonna happen, men kanske en del av det)

- Boka in en fika med min vän med kärleksproblem (livet är för kort för att gå runt med sånt)

- Lösa min väns kärleksproblem (tror hon är på vippen att going mental)

- Sluta obsessa att fel människor läser bloggen (typ ingen läser ju)

- Mota bort min vintermoodyness, ut i solen, gå runt och le, hoppas o skutta, whatever (patetiskt, detta ju)

- Köpa nytt kaffe (must-have)

- Använda min pälsmössa (björnfitta! haha, LOVE that word)

Dagens låt:

Juvelen - "watch your step"

Så satans bra. Och, jag tror knappt på det själv, det var min "date" (...) som skickade den till mig. Han skickar riktigt bra musik. En kille som gillar musik! Som är med mig! Oh herregud! Det är fan för bra för att vara sant. (jag som höll på att börja lipa när jag märkte att mitt ex hade typ Europe som favoritband...kill me, anyone)

jag måste nog ut i solen mer, men det är ju fan inte sol

Jag skulle behöva lite medicin. Eller terapi. Jag känner mig vinterdeprimerad. Och som psykologistudent ogillar jag givetvis att använda ordet "deprimerad" i onödan, men kommer fan inte på nåt bättre. Jo, moody kanske. Vintermoody. Det är jag, det. Det roligaste jag kan tänka mig just nu är att kolla på Greys anatomy och käka kladdkaka. Mer nöje ser jag inte i tillvaron!

i lördags

Dagens feta mobiler med fancy kameror är farliga. Särskilt när de är med ute på fyllan.
Gotta love it!
(jo, jag vet att jag ser ut som en ensamdansande, gravid brud. Lyckat!)

mitt hår, mitt hår

ååh, nu känner jag mig halv igen. Skändad. Stympad. Jag har nämnligen varit hos frisören. Alltid, ALLTID, ska de kapa mer än jag vill. När ska mitt hår bli långt då? Det var långt ju, nästan iallafall, men nu är det halvlångt igen. SATAN. Fast det behövdes. Såg mitt hår i tt provrum i torsdags och höll på att gå och slänga mig utför ett stup. Såg ut som en luffare. Så frisören gjorde väl inget stort misstag, det var jag helt enkelt som gått för länge utan klippning/färgning. Min syster har inte helt fel när hon säger "du blir ju fan aldrig nöjd Sara". Eh nej, det gör jag faktiskt inte.

deras lägenhet vs min

Jag gillade faktiskt inte deras lägenhet. De som vill byta med mig. =/ Fast lite skönt också (ganska mycket om jag ska vara ärlig), så slipper jag tänka på flytt och sånt skit. Mest förutsägbara: de hade bakat kanelbullar. KANELBULLAR!! Det är ju bara för pinsamt. Frysta också, ännu värre. Ska ni ha hemtrevligt kom med nåt annat än det äldsta tricket i boken, det är ju så genomskinligt.

den helgen!

Måndag? Redan? Jaha, okej.

Det där med att helger som jag längtat efter tar slut, det är något jag har svårt för. Det gör mig lite ledsen. Jag vill göra om den igen, vill det ska vara torsdag och jag har hela helgen framför mig. Jag kan verkligen säga att bättre upplägg än den gångna är svårt att hitta, för mig, nu. I fredags hängde jag med killen jag hänger med en hel del nu, drack vin och hade allmänt kul, fick så mycket närhet och klappar på kinden att jag skulle kunna överleva en svår vinter. Tv:n var inte ens påslagen under hela kvällen, bara en sån sak (I'm impressed av mig själv och honom. Fräst mig själv som räknar med tv:n på min tio i topplista över bästa vänner). Lördag spelade vi tv-spel, åt kakor, dracka kaffe och kramades (uppskavt ansikte, igen). Lördag kväll hade jag med honom på förfest med min vänner, BIG DEAL, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös, innerst inne. Tänk om han förolämpar nån vän? Tänk om han kräks på toaletten? Tänk om han kissar från balkongen? Man VET ju aldrig. Men noo, det gick smooth och det fick mig att må så bra. SÅ bra. Bäst. Sen var vi på Slitage, dansade som fan, åt hamburgare och gick hem. Underbart. (minnesvärt inslag: min vän L:s något yngre date som dansar breakdance, visa bröstvårtorna och sen när han ska säga hej då till oss pussar han mig, på bröstet! HAHA)

En helg med mina vänner som är roligast i världen OCH nån att sova jämte, det är ju nästan för bra. Vad ska nu gå fel? Och när? Please tell, jag gillar inte överraskningar.

Dagens låt:

Cat Stevens - "father and son"

Egentligen Linas favvo men jag adopterar dem så lätt. Love!

weekend, it is!

Jag tror de gillade den! Fast killen i paret (vilken var den av dem som håller i tyglarna, skulle jag tro) inspekterade noga överallt och tjejen log och sa hur fint det var. Oh well, vi får se vad de (killen) betsämmer sig för!

Idag är det nästan lite sol, jag ska nog inte ta livet av mig ändå då. Hopp om ljusare tider utan malmö-spöregn finns alltså. Upplyftande! Nu är det helg också! Killen jag träffar kommer hit (hångla! hångla! ja, jag är 14). Jag räknar kallt med utgång på lördag, måste måste, kommer få krupp om inte han vill och jag vet att mina vänner är ute. Ja folks, jag är som en kille. Har svårt att acceptera att jag inte kan vara med kompisarna hela tiden när jag träffar nån. Jobbar på att släppa det. Men VILL festa på lördag. Man behöver alltid en aktivtet, eller hur?

Fjäska, fjäska!

oooooh, spännande. Väntar på ett par som ska kolla in min lägenhet för ett eventuellt byte. Har tänt varenda värmeljus jag har. Är det overkill?! Äh, man får ju fläska på med mysfaktorn, heller för mycket än för lite. Hade dock James Morrison i högtalarna men det kände jag nyss att det blir lite mycket romatisk date, det får bli radio rix eller annan random kommersiell kanal. Hoppas de gillar mitt anspråkslösa kyffe.

Hur kan de INTE?!

jodå, det hjälper.

Guud, vädret HAR verkligen en negatvi inverkan på mig. Jag som brukar vara all sunshine (hehe, jo men nästan?!) är nu helt vansinnig och har något ondskefullt i blicken. Jag ska visa lägenheten ikväll och skiter fullständigt i att städa. Jag ska ha besök i helgen och skiter fullständigt i att tvätta mina lakan. Jag ska vara nyttig för jag vet att det är bättre i längden men jag skiter just nu fullständigt i alla realiteter och käkar kakor. I'm all for tillfällig happiness!

mitt liv i en liten ask

Skulle ta en fin bild på mina ljuvliga kakor jag och en vän bakade igår till resten av vännerna (to die for). Eftersom display:en på min kamera är kaputt fick jag av misstag med boken i bakgrunden, men vilket bara så fint illustrerar mitt liv nu. Kakor och SPSS. That's me.

jag vill inte vara du just nu.

Min vän, den "otrogna", har det inte precis lättare än förut. Hur ska man veta vad man ska göra? Hur vet man om känslorna nu är känslor som finns tack vare allt man har haft vilket ju var så bra, förut, eller om det är på riktigt-känslor, kärlek just nu. Hur vet man att man inte gör sitt livs misstag om man lämnar partnern i fråga? Tro fan att hon tvekar. Och jag har inga svar åt henne, inga alls. Kan bara jämför med mitt senast, långa förhållande, och det gick ju åt pipan som alla vet. Men mina känslor då är så på pricken lika hennes nu. Man tycker om, men saknar inte. Tar risker man aldrig skulle tagit innan. Släpper taget lite, vill kanske inte ens försöka rädda det som finns kvar. Betyder det att hon bör göra slut? Jag tror ju det. Men det kan jag ju inte säga, det ansvaret avsäger jag mig gärna (om det skulle bli fel, gud vilken ångest). Stackars lilla du.

Inte en Tindra till tack

Idag googlade jag mig själv. Inget nytt där inte, shocker!
Sen kollade jag mig själv på topp-100-listan på namn. Jag har nu nummer 23, det är en fin plats (mitt första namn i dubbelnamnet ligger etta, very nice, men gills inte riktigt). Min sissy har en hedrande plats på nr 63, inte illa för en som inte ens får vara med i almanackan. MEN, sen kommer vi till de delar när de tappar mig. Completely.

Nr 75 Jennifer - va, är det här usa 1989?
Nr 82 Angelina - men sluta
Nr 86 Melissa - MELISSA? Skojar ni? Omg, jag vill skära halsen av mig.

Tiffany då? Och Amber! Ni glömde dem, de måste ni ju också gilla, hallå! *ryser*

Dagens låt:

Björn Afzelius - "Ikaros"

För den är så fin och min lilla familj har allsång till den i bilen (jag vet att du också sjunger med sis, bara rätt tyst). =D

we're like this

Jag tror ju starkt på karma. Man får det man förtjänar, ungefär. Inte just i nästa liv (inget lamt synda=bli gris) utan i livet som är nu, karmaprocessen pågår as we speak. Like this: allt var strunt igår. Varför, undrar man då. Jo, jag hade inte gjort speciellt mycket bra på ett tag och då blir det så. Sen, igår ikväll, hade jag en pluggsession fast jag tänkte skita i det av ren lättja. I flera timmar. Och det gick jättebra! Sen idag vaknar jag till ett le-hela-dagen-gulle-sms, är på bra humör och så ringer de jag hade mailat med lgh igår och vill komma och kolla på min lgh. Yay! Allt för att jag bättrade på mitt personliga karma genom att göra skolarbete igår, precis som jag borde. Enkel ekvation, eller hur?! (och JO, karma belönar mig även att jag bara gjorde mig själv en tjänst, det är det nya karma, it works like that)

BTW:

är det nån som har ett bra tips på hur man inte ska bli uppskavd i hela ansiktet av en mans skägg? Jag har glömt av! Varit singel för länge. Hur gör man för att undvika detta?? Berätta, snälla. Mvh / Tacksam

can't live without

Igår fick jag påhälsning av min date-eller-vad-fan-man-nu-ska-kalla-det. En very romantic pakera-utanför-med-varningsblinkers-påhälsning, rusa upp till mig, hångla i 23 minuter, sen puts väck. ÅH! Det var det bästa på länge. Denna lyx, folks, denna lyx. Ni har glömt bort det, ni alla där ute med stadiga partners som ni kan hångla upp jämt (men ibland inte ens vill fast ni kan, tar det för givet, eller bara glömmer bort att kyssas för det inte är spännande längre), hur fantastiskt det är att ha möjligheten framför sig att få en riktig kyss. En kyss med ansiktet i nåns händer, en kyss med fingrarna i nåns hår, en kyss med nåns armar hårt runt om en. Med nån man tycker om, inte ett jäkla kroghångel som vanligt, inte jämförbart. DET NI! Gör det oftare. För skulle ni vara utan dem skulle ni snart tyna bort och dö. Det skulle iallafall jag (god bless mannen i fråga).

? ? ?

Varför svarar inte jävlarna som jag mailat om intresse att byta deras lägenhet mot min? Fattar det inte hur bra min är eller? Den är ju perfekt! Varför fattar de inte det? Va? Va? VA?

när jag är nere...

...har jag behov av att minnas bättre tider. Här en ett bra exempel!

Min kära och vän och partner in crime kom och hälsade på mig när jag pluggade på Hawaii och jag hade så kul att jag vill ha tillbaks den tiden ständigt!

Älskar första bilden som är så VI, ingen av oss röker speciellt ofta men när vi är tillsammans, då har vi dåligt inflytande på varandra! Trissar varandra till galenskap.

Andra bilden är fin och från samma kväll, förfest på stranden med fyverkerier över Stilla havet.

Tredje bilden visar hur det alltid slutar med oss, dyngraka men ändå helt skitglada. Haha, love it!

akta er

Ok, nu vill jag inte va med längre. När allt egentligen är tiptop så får man en sån där smäll i ansiktet och allt bara vänder och blir urdåligt, är på världens sämsta och hopplösa humör utan någon egentlig anledning. Vill sparka ner gamla tanter och trampa på fula, små hundar. Ur vägen, liksom. Jag göra som alla svenskar gör jämt och ständigt, jag skyller på vädret. JÄVLA PISSVÄDER.

Dagens låt:

Akon - "I wanna love you"

För att jag trots allt har en ghetto-sara i mig och kanske ändå borde bo i caroli-huset.

jag blir så trött på mig själv

Jag vill ju ha en ny lägenhet. Älskar den jag har, djupt, men den är för stor och dyr för mig. Om jag ska bo ensam alltså, vilket jag ju så småningom vill, kan inte ha inneboende forever. Så jag svarade på en annons häromdagen, lät så bra så, sen ringer de och säger att lägnheten är toppen på alla sätt men ligger i Caroli-huset. Caroli-huset! Inte en chans. Fy fan. Det är som ett säga slummen/knarkarkvarten/stadsghettot. No way. MEN DÅ HAR JAG INTE HJÄRTA ATT SÄGA NEJ TACK. Tycker synd om dem. Synd. Det vet ju vilket handikapp de har med bara det namnet, Caroli. BAD associationer. Alla normala människor hade ju sagt tack men nej tack. Men jag som är en obotlig tycka-synd-om-människa kan inte. Så jag bestämmer träff med dem. Åh, vill inte...

ÅÅÅHHHH

JAG ÄR KÄR!

Kollade på Rock star:Supernova igår på ztv, det var då jag föll. Jag och M satt tysta i 5 minuter, sen båda : fy fan vilken sexig man. Gilby Clarke. Ge mig!!

Här är mitt nya object of affection:

slösa energi på ingenting

By the way, jag är en otålig jävel som någon borde skaka om. Svor otaliga gånger under lördagskvällen över ett obesvarat samtal som inte retunerades förren ca 2,5 h senare, var redo att aldrig svara i telefonen även fast den skulle ringa sen. Det var lördagskväll. Ofta man sitter och passar telefonen då. Hur petig kan jag bli? Kan jag inte take it lite easy? Sluta var så jäkla obstinat, kvinna.
(givetvis ringde personen sen, som alltid. Det visset du ju, Sara)

lördagen

Champagnepartyt var en hit! Jag blev gladfull av skumpa, det är den bästa fyllan, springer runt och ler åt allt och alla och säger konstiga saker som jag inte kan kontrollera. Inte riktigt som vinfyllan där jag mest ljuger för folk eller spritfyllan där jag fräser och häver ur mig dräpande kommentarer, inte helt ovanligt att jag blir ovän med alla mina vänner heller. Den fyllan som var vanligt förekommande de första åren på universitet har nu gått i graven, och stanna där please. Den förmodade grupperingen infann sig heller inte riktigt, vi blandade oss riktigt bra, jag är stolt. Min goda vän H sa dock en rätt minnesvärd sak som jag ska lägga på minnet, i stil med att de människor som man först får kontakt med och tycker är skittrevliga är inte helt sällan de smått självgoda i samlingen. Det är de som man känner är riktigt trevliga efter ett tag som faktiskt är det på riktigt. Den är bra! Och sann.

Vi fortsatte till Jeriko som faktiskt inte var nån höjdare. Kändes som att de som hade kvällens nystartade klubb gjorde det för att vara olika alla andra, och sådant blir ju faktiskt ofta inte helt lyckat. 60-70-tals(?) soul på stora dansgolvet hela kvällen. Det är kul i 5 minuter. 10 om man är skitfull. Byt sen, bitte!
Sen lurade ett par vänner mig att följa med därifrån mot utlovan om nattamat. De ljög. Skippade nattamaten och släppte av mig hemma. I ren trots gick jag då till Burger King, ENSAM, och köpte med mat hem. Tragiskt syn, skulle jag tro.

Ikväll!

Med risk för att låta 14 år: JAG SKA BLI FULL IKVÄLL. Jättefull, faktiskt. På skumpa. Min vän L ska ha skumpa-födelsedagsfest och sen ska vi ut och dansa tills fötterna blöder. Jag har inte blivit full på skumpa sen studenten. Tonårsfull, yay! Jag längtar. (jag misstänker att en nära vän till mig har lite som hobby nu att se om jag skulle kunna hångla med nån annan än killen jag date:ar, jag tror hon tror jag skulle kunna göra det, men jag ska överbevisa henne)

jäkla teknik

Ibland är msn för jävla tråkigt. Jag HATAR när nån eller jag själv hoppar lite online-offline och därmed missar meddelanden/inte vet om ens egna meddelanden kommit fram. Hate it! Man kan ju för fanken inte fråga heller, det osar ju bara desperation. Handskriva brev, var är dom när man behöver dom?!

Dagens låt:

Bo Kaspers Orkester - "En dag att bli kär på"

För den är fin.

det gäller att sluta i tid

Jag är ju för hämnd. I stort som smått. Men, jag måste lägga av... Det har gått för långt när jag i ren jävelskap väntar två timmar med att svara på ett sms jag tycker jag fick vänta för länge på. Det tenderar nästan brudjävel. Och det, det är det dödstraff på.

säg inte att jag inte försöker förändra mig

Jag blir sjukt stolt över mig själv när jag faktiskt kan prata med mina vänner om saker jag inte tycker är perfekta med killar jag date:ar. Det är annars min stil att hålla tyst om det, förneka för alla att det finns något som inte är 100%, påskina att allt är rakt igenom wonderful. Jag vill nämnligen inte plantera tvivel i deras huvuden...för tvivlar de, då blir det verkligt att jag också gör det. Bättre att hålla tyst, tänker jag, så har de inget att vända emot mig senare. - men nope, nu kan jag erkänna, way to go me!

that's me

You Are 58% Evil

You are evil, but you haven't yet mastered the dark side. Fear not though - you are on your way to world domination.

How Evil Are You?

Tack Magnus! =D

hur svårt kan det va?

Vi spelade ett spel på nyår som jag inte minns namnet på, men det gick ut på att man fick dra kort med olika personlighetsegenskaper (snål, äventyrslysten, sexfixerad etc) och sedan skulle man gradera sig själv mellan 1-4 samt att alla andra skulle göra detsamma med mig. Hade man sen samma gradering på sig själv som majoriteten av de andra fick man poäng. Självkännedom alltså, och hur väl man vet hur andra uppfattar en. Alltså, jag vet inte varför...men jag fick under första halvan av spelat typ INTE ETT POÄNG. Mäh, hallå? Känner ingen mig? Varför uppfattar ingen mig rätt? Är jag inte mig själv? Känner jag inte mig själv? Har jag en personlighetsklyvning? Under andra halvan bytte jag strategi och graderade mig som jag trodde de andra skulle göra, alltså typ tvärtom mot vad jag egentligen tyckte, och det funkade hyfsat. Det var ju bra, men inte rätt. INTE RÄTT!! Är jag en person innåt och en annan utåt? Vem är jag egentligen? Varför förstår ni inte mig? Hallå? HALLÅ?

woot?

Alltså, jag är inte så insatt i hela Absolute Dance-svängen, men jag har Autumn 2006 och laddade nu hem winter 2007 (jo, jag gillar en del. Och för home partys, kom igen!). Men alltså, det är ju en del SAMMA LÅTAR på de skivorna...kan man göra så? Varför? Fanns det inte tillräckligt med ny musik? Återanvänder de alltid låtar? Call me crazy, men det är ju FEL? Jag fattar inte. *sliter mitt hår*

Yeez, hur ska det här sluta, min vän?

Min vän, som har börjat tvivla på sitt förhållande (sambo tom, så ingen småtjafs här) bygger på spänningen och nästlar in sig i ett nät jag undrar om hon kommer ta sig ur. Hon får uppvaktning från en jobbarkompis. Hon gillar denna jobbarkompis. Hon är lite rädd för sig själv i närheten av denna jobbarkompis. Hon skulle i lördags på fest med jobbet, höll på att dra sig ur men gick ändå. Jag får ett sms dagen efter som lyder: "Jag har ställt till det för mig. Jag kysste X". OUCH. Här går det utför. Och det hemska är att jag tycker inte hon gör fel, JAG HEJAR NÄSTAN PÅ! Och hon är likadan. Ångrar sig inte riktigt, har inte riktigt den där ångesten som borde infinna sig. Där var den moralen. Gone, puts väck! Och vi tittar på varandra med samma, uppgivna blick. Blicken som säger "när i helvete ska man bli vettig"?
...och sen skrattar vi.

....

(who am I kidding? det var väl för i helsike ingen som TVINGADE mig vara i det förhållandet)

...

(ibland blir det bara så sjukt tydligt hur stiff och fantasilös mitt ex var. Jag ryser ibland när jag tänker på det. Remove the stick out off your ass, typ)

jajemen

Sådär ja, nu blev jag totalcharmad. Fick ett sms till min hemtelefon, som lästes upp av en elektronisk dam som fick det hela att låta sjukt kul, hon var verkligen inte skarpast i stan på betoning. Men det var så gulligt, och kul, just the way I want it!

finn en likhet

när hönsen återvände

Jag hade ett breaktrough igår! Efter att ca 25 gånger vid olika tillfällen läst igenom mailen från min handledare utan att faktiskt förstå vad han menar, så FÖRSTOD jag plötsligt igår! Det kopplade. Hissen gick ända upp. Fucking amazing. Mitt hopp är tillbaks, jag kanske kan ro ihop detta projekt till slut ändå. Klara min d-uppsats, få min magister. Oh sweet lord, säg att det är så!! Må jag aldrig tappa hoppet igen.

Dagens låt:

Fedde le Grand - "Put your hands up for detroit"

Laddade hem denna igår utan att veta vilken den var, men så fort jag lyssnade slog kraftiga flash-backs ifrån nyår emot mig. Kvällen på dansglvet är ett enda töcken men en låt minns jag att vi gick igång på allra mest, this one!

Cidade de Deus

Ännu en sak i raden av grejer jag oförklarligen faktiskt missat. Tills nu.

Guds stad, love it!

varför tröttnar alltid JAG?

En nära vän till mig berättade häromdagen att hon har kommit till "den där punkten" i sitt förhållande, den där punkten som bara är så hemskt. När tanken slår en att är det här verkligen rätt? Är jag verkligen kär? Att höra henne säga det här framkallade några oroliga känslor i mig. Dels för att jag vet hur det känns, det är fruktansvärt, fruktansvärt att man inte kan styra sig själv att faktiskt vara kär i den där personen man tycker så sjukt mycket om och trodde man skulle bli gammal med. Hemskt att man vet att man troligtvis kommer tvingas såra den personen. Jag lider med henne! Samtidigt var det hemskt eftersom det slog mig att det har alltid gått den vägen med mig. Alltid. Sen jag var 15. Och jag undrar, kommer det alltid till den här punkten nån gång i förhållanden? Eller är det bara jag? Jag känner igen det så väl. Det börjar med en smygande känsla, en småsak man stör sig på, en tanke om att nåt kanske är fel, en tilltagande tvekan på känslorna, ett öga som börjar vandra lite, tanken på om man kanske ska ha en paus, undran om hur det skulle vara att vara singel, undran om man kanske skulle göra slut, undran om när man ska göra slut...och sen går det alltid utför. Alltid. Har alltid gjort. Och jag är livrädd! Tänk om jag aldrig blir sådär fulländat nöjd och belåten, kär och tvärsäker. Tänk om! Det kan vara så att jag är ett lost case.

I så fall tänker jag fake:a, settle for less, nöja mig med ganska bra. Jag gör det. Jag gör det! Bara för att få ha NÅN.

oh, lovely

Nu är jag tillbaks efter helgen. Tycker inte om att vara borta för länge, det känns som jag försummar mitt barn, jag får dåligt samvete och längtar efter den. MEN, kors i taket, jag har haft besök sedan lördags förmiddag ända till måndags kväll, så har haft noll möjlighet att skriva då personen som besökte mig inte vet om bloggens existens (vem gör det, egentligen). Jag försökte faktiskt out:a bloggen för en av mina närmsta vänner, men hon ville inte se, tyckte jag skulle ha den för mig själv?! Jaha. Så mycket för mitt försök till bonding.

ANYWAYS, mitt date:ande var fabulous. Sova jämte nån, vakna jämte nån, hångla med nån, gå på stan med nån, kolla film i soffan med nån, äta frukost med nån, bara va med nån. Nån man tycker om. Åh, jag har saknat!

När ska allt skita sig?

bästa!

Att jag inte sett denna innan är ju lite loser-aktigt i sig, men jag skrattade verkligen ihjäl mig! När "Ibiza" kommer trillar jag av stolen, HAHAHA!

Jag är INTE skarpast i stan, det är ju helt säkert.

Jag är en fegis. Rätt och slätt. Jag föröker ändra på mig, och i vissa avseenden fungerar det, men innerst inne är jag en fegis. En del av mig (jag har en annan del av mig också, helt annorlunda, men den pratar vi om en annan gång) vill att saker ska vara pålitlig, lugna trygga, förutsägbara och konstanta. Jag tror jag är rädd för det oförutsägbara, jag vill ha garantier, annars vill jag inte lägga energi på det (läs: investera känslor i det). Ett bevis på detta drag är att jag på allvar faktiskt funderar på om det inte är bättre att vara helt utan någon, än att behöva längta efter någon. Jag tycker det är jobbigt att längta. Det stör mig. Tiden kryper fram och jag har inte riktigt kontroll över läget. Så där sitter jag och funderar på om det inte är bättre att vara utan den där längtan. Woot? Vad är det för fel på mig? ALLA längtar när de tycker om någon. Det hör till. Man SKA det. Men här sitter jag och tycker synd om mig själv, eftersom jag inte har full kontroll. Vem fan har det? Det här är inte normalt, det är mental.

vänta på mig!

En grej slog mig just och mitt hjärta flög upp i halsgropen. Mina systrar och jag, vi stadiga tre som på senaste tiden (pretty long time) varit röjiga singlar tillsammans och haft så kul, skrattat åt oss själv och hur hopplösa vi är, träffat ena miffot efter det andra, glatt åt oss att vi iallafall har varandra...det börjar helt klart rucka på sig nu. Den ena stadig som fan (bless you, child), den andra på god väg med stockholmskille som kallas pojkvän och så jag...ja, nåt är det, men utan uttalad label. Whatta? Vad är detta? Vad händer med världsbilden? Gud nåde dem om de stadgar sig och lämnar mig i sticket.

Känner mig något pressad for success nu...

jodå, än så länge...

Sanslöst, nu är jag på väg ut igen. Motionera, you folks! Inte för att jag aldrig någonsin motionerar. Jag är jäkligt bra på långpromenader. Marscherar runt fint i Malmö. Men senaste 3 veckorna har varit sjukt sega och jag vet hur dålig jag är på att komma igång. Nu sitter jag alltså här med en kopp kaffe och ska ut så snart den är uppdrucken. Förbränningen, you know, kaffe is the shit för förbränningen.

New years!

Nyår var fab! Den var svårtippad, visste inte mycket vad som var planerat eller hur det skulle gå, men jag måste säga att det var över förväntan! Fancy middag med vännerna plus småstads-stadshotells-festande, det var så jäkla kul! Gömde champagne utanför på äkta fjortisvis, smet ut fem i tolv och firade utanför utan jackor (blankt nej), ringde för många på det överbelastade nätet, sjösatte champagneflaskan i kanalen och fortsatte in på hotellet. Dansgolvet non stop, vet knappt hur resten av stället såg ut. Citat från den enda killen i vårt 5 personers-gäng; "aldrig sett så många killar cirkulera runt nåt förr, ni var som en jäkla magnet". Det var helt sanslöst, fick putta bort killar hela tiden, vad är det med nyår? Drama när kompisens hångel nr 1 upptäckte att han inte var hennes enda hångel för kvällen, lite fin tuppfight killarna emellan. Dansade tryckare (småstad->givet!), avböjde bortamatch i hus med åtta 22-åriga killar (no shit...) som kompis dock nappade på (olika killar, samma killgäng). Ösregn, ingen taxi i hela stan, gratisbuss hem till vännen. Höll folket i lägenheten vakna med mitt jag-är-full-därför-pratar-jag-i-200-decibel-mobbesamtal med person i stad söderut. Åt lite överbliven oxfilé, drack 2 glas vatten, somnade med linserna på. Fab!

(fotot pimpade vår värd utan vår vetskap, och jag kunde inte sluta skratta åt det på hela kvällen! Ormen!!)

nu ska det bli fart på mig.

Det blev ETT nyårslöfte. Vet inte om det var det bästa och jag blir sjukt förvånad om jag kommer hålla det, men, den 1 mars ska jag och min vän M springa Pildammarna runt utan att stanna, den som gör det förlorar vårt lilla "nyårs-vad". Det kan inte vara speciellt många kilometer runt där, men nu snackar vi en dagskondition som sträcker sig till att bli anfådd av att TITTA på ett par joggingskor. För båda två, som tur är. Jag blir förvånad om vi tar oss igenom detta levande. Men gött, nytt år och nya käcka mål! Undrar hur länge motivationen håller i sig. Jag tippar på trettonhelgen.