can't live without

Igår fick jag påhälsning av min date-eller-vad-fan-man-nu-ska-kalla-det. En very romantic pakera-utanför-med-varningsblinkers-påhälsning, rusa upp till mig, hångla i 23 minuter, sen puts väck. ÅH! Det var det bästa på länge. Denna lyx, folks, denna lyx. Ni har glömt bort det, ni alla där ute med stadiga partners som ni kan hångla upp jämt (men ibland inte ens vill fast ni kan, tar det för givet, eller bara glömmer bort att kyssas för det inte är spännande längre), hur fantastiskt det är att ha möjligheten framför sig att få en riktig kyss. En kyss med ansiktet i nåns händer, en kyss med fingrarna i nåns hår, en kyss med nåns armar hårt runt om en. Med nån man tycker om, inte ett jäkla kroghångel som vanligt, inte jämförbart. DET NI! Gör det oftare. För skulle ni vara utan dem skulle ni snart tyna bort och dö. Det skulle iallafall jag (god bless mannen i fråga).