Yeez, hur ska det här sluta, min vän?

Min vän, som har börjat tvivla på sitt förhållande (sambo tom, så ingen småtjafs här) bygger på spänningen och nästlar in sig i ett nät jag undrar om hon kommer ta sig ur. Hon får uppvaktning från en jobbarkompis. Hon gillar denna jobbarkompis. Hon är lite rädd för sig själv i närheten av denna jobbarkompis. Hon skulle i lördags på fest med jobbet, höll på att dra sig ur men gick ändå. Jag får ett sms dagen efter som lyder: "Jag har ställt till det för mig. Jag kysste X". OUCH. Här går det utför. Och det hemska är att jag tycker inte hon gör fel, JAG HEJAR NÄSTAN PÅ! Och hon är likadan. Ångrar sig inte riktigt, har inte riktigt den där ångesten som borde infinna sig. Där var den moralen. Gone, puts väck! Och vi tittar på varandra med samma, uppgivna blick. Blicken som säger "när i helvete ska man bli vettig"?
...och sen skrattar vi.