jag blir så trött på mig själv

Jag vill ju ha en ny lägenhet. Älskar den jag har, djupt, men den är för stor och dyr för mig. Om jag ska bo ensam alltså, vilket jag ju så småningom vill, kan inte ha inneboende forever. Så jag svarade på en annons häromdagen, lät så bra så, sen ringer de och säger att lägnheten är toppen på alla sätt men ligger i Caroli-huset. Caroli-huset! Inte en chans. Fy fan. Det är som ett säga slummen/knarkarkvarten/stadsghettot. No way. MEN DÅ HAR JAG INTE HJÄRTA ATT SÄGA NEJ TACK. Tycker synd om dem. Synd. Det vet ju vilket handikapp de har med bara det namnet, Caroli. BAD associationer. Alla normala människor hade ju sagt tack men nej tack. Men jag som är en obotlig tycka-synd-om-människa kan inte. Så jag bestämmer träff med dem. Åh, vill inte...