Hello!

Om det är nån som undrar, så tror jag jag har ett bra tips när det gäller boy meets girl och vice versa. Eller kanske snarare ett tips what NOT to do: Stressa inte fram. Ok? Stressa inte. STRESSA INTE. Jag har sett det gå i stöpet allt för många gånger, förhållanden där allt var så rosenrött de första veckorna att paret bara tar för givet att det ska fortsätta så, sen vaknar någon av dem upp och börja panika över alla förändringar ett förhållande innebär och drar sig så småningom ur. Snipp snapp slut, alltså. Bara så där. Och det beror nog inte på att nåt är fel egentligen, personerna hade antagligen kunnat fått ett jättefint förhållande om de tagit det lugnt och låtit det sjunka in. Det kan bara stupa för att det gick för fort, de hann inte med i vändningarna och det blir en emotional overload och sen ond bråd död. Inte bra.

PS: Mitt lilla förhållande, som nu faktiskt inte är så litet längre utan växt till sig rätt fint, har icke stressats fram. För att jag är smart? HELL NO. Hade jag fått bestämma hade vi varit förlovade och sambos efter 1 månad. Men nu har avståndet oss emellan samt en viss självbevarelsedrift ifrån undertecknad faktiskt mynnat ut i att det har fått växa fram slowly och ta sin tid, inte helt frivilligt of course (jag vill liksom bli ihop NU, let's bli ett par, helst efter man hånglat första gången fulla) men däremot uppenbarligen fördelaktigt då vi är en förtjusande litn tvåsamhet nu. Tänk att det ska krävas 20 mils avstånd för att hålla ett hälsosamt tempo för mig, hehe. Tack snälla Gud.