förnekelse väcker inte död kärlek

Alltså det där med att göra slut, I know all about it och jag vill aldrig någonsin göra det igen för det är fruktansvärt, men ibland vill man bara påskynda processen för någon i sin närhet. Öppna deras ögon, för att få det gjort. Min lilla otrogna väninnan. Hon var så nära och det gick så bra, hon är urtypen som bara måste göra slut eftersom kärleken har självdött under flera år, men så vips snokar henne pojkvän upp att hon träffat någon annan...och bara snap!, så har the tables turned. Nu har hon panik och måste hålla kvar honom till varje pris, klassisk jag-håller-inte-i-trådarna-längre-syndrom, och hon har glömt allt det där med att hon inte känner nåt, att hon inte vill lösa det, att det är för sent, att hon blev intresserad av nån annan. Kom igen! Get real! Jag vet att det inte är enkelt, men ändå, jag tror det bara är att skjuta på det oundvikliga...but that's just me.

aldrig okej

Sara: Det är aldrig okej att ha mysbyxor ute i offentligheten, okej?
14-årig bruden: Men, i skolan så...
Sara: NEJ
Gymkillen: Men jag ska ju bara till gymet, då kan jag var kränga på mig dem och...
Sara: Absolut inte!
Småbarnsmamman: Men jag hinner inte ta på mig nåt annat.
Sara: Tar fan inte längre tid med vanliga byxor!
14-årig bruden: men det är ju modernt och...
Sara: NEJ
14-årig bruden: Jo men gråa, med ena benet uppdraget sådär...
Sara: Nej, och NEJ. Vad är det du inte förstår?
Småbarnsmamma: Men det är ju så bekvämt
Sara: Det är nattlinne också, går du ut i det?
Gymkillen: Men mina kompisar har ju...
Sara: Sprid då för i helvete detta vidare -DET ÄR INTE OKEJ MED MYSBYXOR. Ever!

snyggast i världen

Japp, vi är eniga, hon ÄR hottast. Den som inte vill jump her bones är nog inte...normal. (cred till M som brought this to attention)

när det går lite för långt

Kollade på melodifestivalen i lördags. Ja, det gjorde jag och nej, jag skäms inte för det. Anyways, Caroline af Ugglas var med med en låt som inte gjorde några som helst intryck på mig. Lätt hänt. Sen att hon är rätt lustig, det är ju inte direkt okänt, men jag gapskrattade verkligen när syster berättade att hon RIDER PÅ EN HÄST med sitt barn till skolan! Hahaha. Det är ju lite faschinerande på något sätt, cred för att våga gå emot strömmen. Men ÄNDÅ, måste vissa gå in så satans hårt för att vara annorlunda?! I'm just asking...

ännu mer cred till att ha haft sex på slottet, läs!

not my cup of tea

as much as I hate folk som klagar hela tiden...men helsike vad jag hatar Sveriges väder just nu! Ge mig ljus, ge mig värme. Jag håller på att gå under och det är något pissigt. INGET KUL HÄNDER JUST NU.

tänk så mycket mer roligt vi skulle ha

En sak skulle jag vilja be en rätt stor del av svenska folket om: snälla, snälla, sluta oroa er så förbannat mycket. Spendera inte er dyrbara tid med att inbilla er att ni är sjuka, att ni snart kommer bli av med jobbet, att ni alltid kommer vara singlar/snart bli dumpad, att festen ikväll kommer bli tråkig, att kylan aldrig försvinner, att vinterkräksjukan givetvis kommer drabba er. Ta inte ut allt negativt i förskott, please. Det kan verka smart så man inte sen bli besviken om man hade högra förväntningar än vad som inträffade, men det ÄR det inte. Ni förgör er själva! Och det är så FÖRBANNAT trist att lyssna på er. Lägg ner, vänd saker till nåt positiv istället, inse att världen inte är emot just er. Och le lite, för i helvete, LE!

Ledsen om jag trampar nån på tårna, men det KAN inte vara bra att oroa sig konstant. Right?

Fest it is!

Jag ska ha fest. Den 17 mars. Japp, so it is. I vilken syfte, kan man då undra. Inget syfte alls, faktiskt. Den ni! Fester sker ju oftast för att fira något eller liknande, men kände att jag inte orkar vänta på detta. Kom på idén när jagvar skitfull och minnet slog mig dagen efter att jag faktiskt aktivt hade promotat "min fest" (exakt till vilka har jag inte riktigt klart för mig), som ju då blev ett faktum, och eftersom jag inte är en bullshit-snackande person så följer jag upp med ett PARTEY, drinkfest troligtvis. Med folk från Lund och från Malmö, mina två världar. Min sissy ställer upp som silent partner, det tackar jag för. Och JA, du är välkommen, såklart!

åh så är jag där, där jag inte alls trodde jag skulle hamna

Jag har kommit på en sak. Det känns som jag sviker min blogg genom att inte vara regelrätt SINGEL (flash, flash!) längre. Det ju liksom jag. En roll som jag de senaste 2,5 åren verkligen tagit till mig och lärt mig älska, har aldrig förr i mitt liv så stolt identifierat mig med att vara just singel. Hade verkligen kunnat tänka mig fortsätta vara singel, det skrämmer mig inte alls, Jag älskar det! Älskade det. Och just då, ja då och inte alls när man faktiskt vill träffa någon för nej, då händer det fan aldrig, så dyker dilemmat med att faktiskt råka träffa någon som jag tycker om upp. Tycker om mycket. Hur gör man då? Ger upp sin roll? Vem fan blir jag då? Jag tycker det är skitsvårt och har varit sjukt förvirrad i månader nu. Letat upp alla tänkbara fel och problem och försökt ta ut i förskott att det kommer aldrig funka i längden, det går bara inte, det är dömt att misslyckas. Så jag på ett enkelt sätt ska kunna studsa tillbaks till mitt gamla, bekanta jag. Vanor och trygghet. Känna igen och jag-vet-precis-hur-jag-funkar. Men lik fan, när jag pekat ut alla problem, alla fel och ifrågasatt mina egna känlsor inte bara en gång utan en jävla massa, och liksom verkligen försökt döda allt, så finner jag mig ändå där, där jag inte alls i denna värld kan tänka mig att vända mig om och gå därifrån, utan jag faktiskt verkligen, verkligen vill. Mer än jag trodde. Åh merde, dessa stormar, sluta nån gång! (fast jag älskar det också)

lördag, lördag

Jag tycker inte plugga på en lördag är rättvist. Men min handledare verkar ju vara on a roll just nu så jag vågar inte slå av på farten. ska keep'em coming så han inte glömmer av ig, tänker på mig dag och natt, drömmer om mig och till slut kanske blir kär i mig (han har ring, men är bara 30 år kanske). Jag skulle vilja att han blev kär i mig just för att jag då skulle kunna dissa honom som han dissar mig, inte höra av mig på en vecka, använda kortfattat språk, värgra svara på saker han undrar och allmänt vara överlägsen. Jag vill!! Hämnd är som sagt min bästa vän.

fångade

nej nej då, vi gick inte alls fram och bad fotografen ta bild på oss. Vem gör sånt liksom? Fåfänga jäklar.

http://www.ostgota.lu.se/photos.php?dir=Downtown070208&photoNbr=11

från i torsdags

Dagens låt:

Gordon Lightfoot - "If you could read my mind"

Än en gång musik från bästa Cold case. Jag vill gifta mig med whoever som väljer musik till serien!!

jag harvar och harvar

Well. Jag tycker det är otroligt pinsamt att läsa kritik från handledaren, känner mig så fruktansvärt dum i huvudet som gör dessa fel. Borde jag kunna liksom? Är han sjukt trött på min inkompetens? Well, tough shit, jag tänker fortsätta ställa pucko-frågorna. Jag SKA ha min satans magister, jag SKA klara av det själv. Om jag ska ska skriva i 3 år. Rättade till alla fel igår, skickade in skiten på eftermiddagen och tänkte phew, nu får jag lite rast. Men NEJ DU. Kära mr handledare som svarade på 1 vecka förra gången svara nu på 3 timmar. Så det är bara på det igen.

Helg snart förresten! Jag ska på middag ikväll som jag egentligen inte känner för ett dugg. I'm an otacksam bitch, yes I am.

då var kritiken inne

Oh-key. Ta ett djupt andetag. Fick svar från min handledare som tittat på det jag skrivit. Det var väl sådär, men ska nog gå att ordna. Tror jag. Iallafall säger jag det till mig själv för att inte böja gråta och bli apatisk (helst vill jags skrika till honom JAG GÖR JU DE FELEN FÖR DU INTE GER NÅGRA KLARA INSTRUKTIONER ELLER SVARAR PÅ MINA FRÅGOR DIN JÄVLA APA!!. Men I pace my self. Känns som det förstör mer än det möjligen ger). Jag ska ta tag i skiten och jag ska göra det nu. Bara hämta kaffe först, en helvetes massa.

I like it

Men åh, liksom! Det är ju så att man dånar. Jag har aldrig fått blommor med bud i hela mitt liv. Förrens idag. Love it!!

Alla hjärtans dag, jajemen.

Glad valentin då folks!

Säg till minst en att ni tycker om den, okej? Good for karma. Köp helst blommor, skicka blombud, baka hjärtan-tårta (ja, jag gjorde det en gång, sjukt misslyckat och jag började lipa) blås upp hjärtan ballonger och svulsta på. Alla flickor vill ha det! Även fast de hävdar motsatsen. (så länge det är någorlunda stilfullt, ingen jävla nalle á la gallerix. Yuk!)

Dagens låt:

Sandy Mouche - "Spiderweb suit"

För jag är svag för piano och pampiga stråkar.

det där med trotsåldern.

Jag kom på nu att jag är som ett trotsigt barn. Allt jag inte kan få vill jag ha. Säger någon åt mig nåt gör jag tvärt om. Jag bestämde mig i torsdags i en ambition att vara nyttig att jag skulle sluta äta godis. Det höll i ca två timmar, tills jag var hos Lina och godisskålen står framför mig och jag i ren jävlighet mot den nyttiga ängeln i mig tänker "haha, jag ska HA". Min förra pojkvän hatade cigaretter. Jag har aldrig varit någon regular smoker, på sin höjd feströkt, men sen han i princip förbjöd mig röka var röka allt jag ville göra. Röka, röka, röka. Helst framför honom. Undrar någon om jag inte borde plugga idag istället för att gå på stan/festa/va på ög/kolla på tv/sova så skiter jag i pluggandet dubbelt så lång tid. Sen min far, oh där har vi en källa till jävlighet som aldrig sinar, alla dessa saker jag skulle kunna räkna upp som jag gör enbart efterson min far inte vill jag ska göra dem. Gärna om och om igen. Alltså, jag motiveras av förbud. Vad fan är det liksom? Är jag fem eller?

Bra nu?

Tack Mago, för att du korrläser min blogg på eget bevåg.
NU STÅR DET RÄTT DAG!!!

FREDAGEN in pics

Födelsedags-Gudrun












Magnus & Lina dricker fulgrogg











Lina unt moi











Röjarorkestern nr 1











Moi & svåger =)

Nu hoppas jag VERKLIGEN att jag kan lita på det

Dagens bästa:

"Om man alltid gör det man alltid gjort, så får man det man alltid fått".

Hey, precis vad jag behöver höra! Jag gör nåt (eller nån) som jag inte gjort innan, gått ifrån mina mönster lite, varpå detta var en reassuring skänk från ovan. Thanks! ("Navy CIS", möjligen ett annorlunda forum för visomsord, men nontheless)

när tjejer går lös

I torsdags var jag som sagt på ÖG och gratisdrack. Det går ju alltid bra. 8 tjejer och gratis kondomer vid middagen ledde givetvis till inspektion, provning (tack gurkan) och utvärdering av alla olika kondomer. Jag tror vi greppade (..) alla utom cho-san. Var den extra tunn? Var den extra hal? Var den extra liten? Jag är osäker. Svulstigast var ju helt klart den svarta, "Black Jack" (sopsäcken). Populärast var, så till den grad att ingen ville ge ifrån sig sin för inspektion, "blommor och bin". Det återstår att se hur den är. Sen var det lekar som involverade könsord, snusk, inte-visa-tänderna (jag blev diskad redan innan vi började typ, tack för den Lina) och sen meradrickaochdansochhemoch sova. Done!

jag sov ju sådär...

alltså, kan man vara ledsen på nån för att den är jävligt, satans asfull? Så där full så man liksom knappt kan gå eller överhuvudtaget resonera med, som verkar vara ensam på nåt konstigt ställe i en annan stad utan sina vänner och bara är full och vad fan som helst kan hända? Jag blir fan det.

Gratissupa!

Det var alldeles för länge sen, det har dragit ut på tiden och jag har varit borta lite för länge. Men nu saknar jag den lilla bubblan! Mot ÖG och bli lite full (even more full imån).

Jag längtar till sommaren

ingen jäkla anledning att vara nere alls

Jag kom på en sak. Tänk om jag är omöjlig att göra helt lycklig? Även när allt är skitbra, det flyter på och jag borde bara bara nöjd så är jag ändå inte det. Fattar inte? Har jag haft det för lätt i livet och därför blir jag aldrig nöjd? Det kanske är så, faktiskt.

Dagens album:

Sophie Zelmani - "Memory loves you"

Åh, så fint. Sophie kommer alltid påminna mig om min sissy Lina och hennes Magnus, men jag har adopterat henne rätt bra nu ändå. Lyssna på "Love on my mind"!

kan jag använda mig av en fiktiv medförfattare kanske?

Ångest.

Jag har separationsångest. Gillar inte att skicka ifrån mig saker som är jag, som jag verkligen måste stå bakom ensam för ingen annan jäkel har med det att göra. Jag som älskar skylla ifrån mig, peka åt random håll och säga "det var han som gjorde det!".
Min uppsats, ja. Jag har skickat ifrån mig tre av fyra delar av den, idag, nu, as we speak, till min handledare. Att vänta på svar är som ett vänta på att klingan ska nå strumpen. Jag är sämst i världen på att ta kritik, jag tar det högts personligt och kan inte hantera det. Skäms så. Föreställer mig att handledare skrattar åt mina misstag, berättar för sina kollegor i fikarummet och alla brister ut i gapflabb. Håller sig för magen, sätter semlorna i halsen och tar sig sedan samman och säger till varandra "nej, vi borde inte skratta, det är faktiskt synd om the retard, hon vet ju inte bättre".

Snart lägger jag mig i fosterställning i en mörk grotta nånstans far away där jag är långt ifrån alla möjligheter att vara blottad, utsatt och föremål för kritiserande. Här når inte skrattet mina öron. Jag behöver aldrig skämmas. Åh, paradiset.

Sara kan själv.

Ibland gör jag mig själv stolt. NU är ett sådant tillfälle. Why? Jag har fått pirate bay att funka helt på egen hand! Jodå, det är visst en bedrift. Hade ingen som helst aning om hur det fungerade, hur jag skulle fixa med portar i min router eller vad tusan en torrent är (hur ska man veta det?! jag är tjej, jag är blond, jag är "smink och hår"). Men nu verkar det som att olagligheterna funkar även i mitt hem, boy am I proud! (yeah yeah datornerds, sluta skratta, ni vet vilka ni är) =D

Lunarstorm

Jag erkänner: jag är en stolt, om än inaktiv, medlem av Lunarstorm. Använder inte skiten, som jag nu tror är ett raggningsställe för 57-åriga män som låtsas vara 18, men jag hade kul med det för längesen. Funderade ett slag idag att ta bort mitt medlemskap, men sen kunde jag inte, jag har varit medlem nästan sen de startade och tycker det är lite tufft.

Jag blev medlem när jag just blivit singel efter gymnasiet, och internetraggandet var "det nya". Fast ingen jävel erkände att man raggade, det var liksom bara för att hitta kompisar. Yeah right! La in mina mest fördelaktiga foton (SCANNADE in, ingen i min familj hade digitalkamera) och skrev en lagom catchy pres, sen var jag igång. Mail och gästboksinlägg trillade in, och även att man suckade och sa att folk var så RAGGIGA och DESPERATA på Lunar så var man ju skitglad för all uppmärksamhet. Jag träffade till och med en del killar på riktigt. Den första var jag totalt förtjust i, satt och chattade långt in på nätterna och pratade sen telefon i timmar. Jag lyckades få hans kompis och min kompis att bli tajta, så sen kunde vi ses alla fyra, skitbra idé tyckte jag. Tills de kom och hälsade på... Jag och min vän stod på balkongen och såg när de kom mot oss från parkeringen, vi tittade på varandra och rusade in och sa "helvete, helvete" och beslöt att vi kanske skulle klara det om vi drack mycket. Killarna motsvarade inte riktigt våra förväntaningar om man säger så. Hennes var en lång, skranglig kille med femenin röst och min var en blonderad dvärg med hårspänne (!!!). Ja fy fan. De fick åka hem något tidigare. Sen hördes vi aldrig mer. (nåt år efteråt började dock den långe i en klass under mig på universitet, jag låtsades som jag aldrig sett människan förut)

Den andre jag träffade blev jag faktiskt ihop med under en period. Han var tre år yngre än mig och jag störde mig lite på honom när vi pratade första gången, men jag ville verkligen ha en pojkvän. Förnekelse var en bra vän i det förhållandet. Plus att han alltid hade med små presenter när han kom. Men, till slut KLARADE JAG INTE AV hans upptejpade märkeslappar från dyra kläder på garderoben, hans höga önskan om att folk skulle tro han var intellektuell till den grad att han bar runt på en jättebok med titeln FILOSOFI, hans tjejiga fnittrande och hans sjukt perfekt frisyr som jag med rädsla för att mista mitt liv jag aldrig vågade ens nudda. Han har nu blivit ett skämt i min vänskapskrets och jag skäms fortfarande. Men ändå, Lunarstorm var kul under en period och bidrog iallafall med en del roliga minnen, så det tar emot lite att ta bort mitt "krypin". Ska jag eller ska jag inte?

så bra, så bra

Nu blev jag glad! Mina båda systrar kommer hit ikväll. Bästa, bästa!

helgen!

Ännu en helg över! Mina helger sträcker sig oftast även över måndagen, speciellt när jag har sällskap, då sällskapet kan vara ledig när han önskar. God bless den pojken. Jag kan absolut inte blogga när han är här eftersom det är av högsta prioritet att han INTE vet om bloggen, då skulle han få veta mycket mer om mig än han behöver, och vad jag tycker om honom. Och det vill vi ju inte.

I fredags var jag och en vän ute och åt på Lilla torg, drack vin och sällskapade. Jag blev skitfull. Fattar inte hur det gick till. Var tvungen att kräkas på natten då det bara snurrade när jag blundade och allt var upp och ner. Ringde ett ex som inte vill ha med mig att göra längre. Drygade mig med nuvarande lover. Inte smartast i stan, Sara.

Lördags var all happy life med strålande sol här i södern, frukostfika med M & L, mötte date på stan och sen lovin' all night long (ja alltså, mys och sånt. typ). På söndagen PROMENERADE vi. Har vi typ aldrig gjort tillsammans (alltså, vi har ju gått jämte varandra, men för promenerandets skull) och båda freakade nog lite när vi såg alla andra söndagspromenerande par. Så vi var tvugna att skämta lite om det för att ta bort allvaret. Utan att erkänna för varandra att det var därför, såklart. Sen såg vi Parfymen på bio som var freaky utan like men bra. It's a see. Måndagen: all hångel och such. Och det var den helgen!

OKEJ

Fick vissa synpunkter att jag valt ett foto på inlägget nedan där jag såg pigg och kry ut men inte syster, vilket inte alls var meningen då jag tycker jag ser dyngrak ut och Lina bara blundar lite. Men okej! Jag lägger upp några till, de jag valde bort, se om de är mer rättvisa??

och sen gick det bara utför...

anno 1983-1984?

Jag måste bara visa detta foto. I LOVE IT. Vi är så jävla snygga, jag och Lina. Det är nästan så jag ska be pappa klippa mig så igen (med tejp som hjälp, det är sant, han GJORDE det).

watch your back

Jag vill bara meddela att jag planerar att sätta ett skott i huvudet på den byggarbeteare som placerade en slipmaskin/såg/jävligthögljuttverktyg (inte fan vet jag) utanför mitt sovrumsfönster i morse. Jag kommer att finna dig.

ÅNGER

Jaha. Jag som hoppade över jobba Punkan på ÖG igår till förmån för studier (och så mycket jag fick gjort sen, uj uj) fick bittert ångra mig. Syster är snäll nog och skickar ett mms under kvälla. På män. Mycket lättklädda män. Woot? Det var ingen som sa till mig. I SÅ FALL HADE JAG VARIT DÄR.

oh my gooood

Åh herregud, jag höll just på att dö. Jag satt mig ner i fåtöljen med datorn i knät, la upp benen på soffbordet och råkade i då nästan bryta av mitt trådlösa usb-nätverkskort. När jag pillar med detta undrar jag varför det gör ont på min lilltå, men struntar i det ett tag, tills jag fattar att jag HÅLLER LILLTÅN ÖVER ETT VÄRMELJUS. Shite! Jag blir nästan rädd när jag tänker på det. Tänk om min sock hade börjat brinna! Vilken katastrof! Sen hade byxorna tagit eld, och hela jag och fåtöljen jag sitter i. Och ingen hade räddat mig för jag är ensam hemma och bor i en stor, fancy lägenhet med noll lyhördhet så ingen hade hört mina dödstjut. Åh gud. Tänk hur det hade kunnat sluta.

en torsdag i februari

En minishoppingtur på Nova med sissy idag, det var bra. Jag var lite vemodig på nåt sätt, det kom igår, som onda aningar i min kropp. Men de gick över sen jag fick träffa henne. Skönt att ha någon som alltid lyssnar och där inga problem är för små eller mesiga. Tack sis! Åt förresten frukost på Espresso House, vad har de i sina scones egentligen? Båda jag och Lina rullade fram efter dem, är det 2 ton margarin eller så kanske? Ovanligt mättande för så lite volym. Misstänksamt.

Jag köpte en t-shirt och lämnade tillbaks två klänningar, en kofta och en t-shirt. Mycket bra affär, jag gick ju plus, heja mig!

Bilden är förvisso inte från Nova, utan Västra hamnen här i Malmö. Kolla vad fint vi har här, flytta hit!