Julen 2004

Den här dagen för två år sedan var jag långt ute i Stilla havet. Om några timmar skulle jag komma att göra slut med min pojkvän sedan tre år som då befann sig i Minnesota, på väg att möta upp sina bästa vänner från Sverige för att turista två veckor i Florida. Det var en jul som jag helst inte vill minnas. Jag hade just tagit beslutet att stanna på Hawaii, inte alls komma hem som min familj, mina vänner och min pojkvän hade räknat med. Jag stannade kvar och kände att jag gjorde alla besvikna. Mitt liv som bara för några månader sett hur välplanerat och organiserat ut som helst hade nu tagit en hundraåttiograders vändning, och det var knappt så jag hann med. Jag visste inte om jag gjorde rätt i att stanna, jag visste inte om jag gjorde rätt i att göra slut på mitt förhållande, jag visste inte om min pappa ever skulle prata med mig igen (det var inte poppis att stanna, I'll say). Tough shit. Det var jul. Jag var på en Stillahavsö. Det var trettio grader varmt. Min familj var långt borta. Jag fick om och om igen ta emot samtal från en desperat röst som inte fattade vad som hade hänt. "Jag skulle ju komma hem! Vi skulle ju flytta ihop! Allt var ju bestämt!". Fy fan vad det gjorde ont att höra. Den julen, den var faktiskt hemskt.

...men jag undrar fanken om det inte var mer julstämning då än i år.