Lunarstorm

Jag erkänner: jag är en stolt, om än inaktiv, medlem av Lunarstorm. Använder inte skiten, som jag nu tror är ett raggningsställe för 57-åriga män som låtsas vara 18, men jag hade kul med det för längesen. Funderade ett slag idag att ta bort mitt medlemskap, men sen kunde jag inte, jag har varit medlem nästan sen de startade och tycker det är lite tufft.

Jag blev medlem när jag just blivit singel efter gymnasiet, och internetraggandet var "det nya". Fast ingen jävel erkände att man raggade, det var liksom bara för att hitta kompisar. Yeah right! La in mina mest fördelaktiga foton (SCANNADE in, ingen i min familj hade digitalkamera) och skrev en lagom catchy pres, sen var jag igång. Mail och gästboksinlägg trillade in, och även att man suckade och sa att folk var så RAGGIGA och DESPERATA på Lunar så var man ju skitglad för all uppmärksamhet. Jag träffade till och med en del killar på riktigt. Den första var jag totalt förtjust i, satt och chattade långt in på nätterna och pratade sen telefon i timmar. Jag lyckades få hans kompis och min kompis att bli tajta, så sen kunde vi ses alla fyra, skitbra idé tyckte jag. Tills de kom och hälsade på... Jag och min vän stod på balkongen och såg när de kom mot oss från parkeringen, vi tittade på varandra och rusade in och sa "helvete, helvete" och beslöt att vi kanske skulle klara det om vi drack mycket. Killarna motsvarade inte riktigt våra förväntaningar om man säger så. Hennes var en lång, skranglig kille med femenin röst och min var en blonderad dvärg med hårspänne (!!!). Ja fy fan. De fick åka hem något tidigare. Sen hördes vi aldrig mer. (nåt år efteråt började dock den långe i en klass under mig på universitet, jag låtsades som jag aldrig sett människan förut)

Den andre jag träffade blev jag faktiskt ihop med under en period. Han var tre år yngre än mig och jag störde mig lite på honom när vi pratade första gången, men jag ville verkligen ha en pojkvän. Förnekelse var en bra vän i det förhållandet. Plus att han alltid hade med små presenter när han kom. Men, till slut KLARADE JAG INTE AV hans upptejpade märkeslappar från dyra kläder på garderoben, hans höga önskan om att folk skulle tro han var intellektuell till den grad att han bar runt på en jättebok med titeln FILOSOFI, hans tjejiga fnittrande och hans sjukt perfekt frisyr som jag med rädsla för att mista mitt liv jag aldrig vågade ens nudda. Han har nu blivit ett skämt i min vänskapskrets och jag skäms fortfarande. Men ändå, Lunarstorm var kul under en period och bidrog iallafall med en del roliga minnen, så det tar emot lite att ta bort mitt "krypin". Ska jag eller ska jag inte?