jag gillar ju också den platsen

Jag sörjer lite. Min fina, fina promenadväg. Vackra, vackra Pildammsparken som är så fridfull mitt inne i storstan. Inte för att verka för jävla ego, men min sinnebild är något förändrad sen jag råkade springa på döda killen där i fredags (jag tycker verkligen synd om dig, jag gör det, men nu pratar vi om mig). Nu får jag liksom nån slags klump i magen och hjärtat slår snabbare så fort jag närmar mig den delen av parken. Tror det ska sitta döda killar på varje parkbänk. Är det för mycket begärt att han kunde tänkt på det när valde ställe? Va? Troligtvis var det rätt långt ner på hans prioriteringslista just då. No shit. Men ändå. Och jag som trodde jag var stencool och tuff. Det är jag inte.

kan de inte börja vid 10?

Fuck också, det kommer hantverkare till mig imorgon, vid halv åtta. Shite. Nu måste jag gå upp när ungefär resten av svenska folket är på väg till sina jobb...fatta orättvist.

sicken wuzz

Det här med att dra en scam och lura folk, jag har lite probs med det. Inga moraliska probs, OH NO, jag är omoralen själv. Men jag skäms verligen över att ljuga inför de ansvariga, inför auktoriteterna. Känner mig som elva år igen och just påkommen med att klippt upp låset på min syrras dagbok. De kan se rakt ignom mig.

Min mest aktuella scam är att jag anmält mig till en kurs på Lunds Universiteeet enbart i syfte att kunna ränna runt på studentställen i höst. Ja, hemskt va? Nej inte ett dugg, alla göra så, det kan knappt ens räknas som en scam. Ringde nyss till expen för att anmäla att jag inte kan komma på registreringen (pallar inte med alla bäbistudenter som börjar sin första kurs och desperat måste hitta vänner första dagen, jag vill inte va vän med er. Jag vill inte ens prata mer er. Vill inte förstöra eran vision om det FINA UNIVERSITETET med de AMBITIÖSA STUDENTERNA genom att out:a att jag aldrig någosin ämnar komma tillbaks till kursen). - Borde vara enkelt, men jag blir liten som en loppa och säker på att tanten (det är alltid tanter, bittra sådana, slår aldrig fel) som svarar kommer fatta att jag ljuger. Hon kommer skoningslöst skälla ut mig, halshugga mig, sen stampa på mitt huvud och skratta åt mig. Darrar på rösten när arga tanten undrar varför inte jag kan komma? ..."och förresten, vi har inte telefontid nu, har du inte läst på pappret ELLER?!" Eh, jo kärring, men jag blev liksom kopplad från växeln. SVARA INTE OM DU INTE HAR TELEFONTID DÅ. Duuh.

Nej, jag är inte bra på att dra rövare. Inte inför auktoriteter. Jag vill vara deras fjäskbarn, att de ska älska mig och berömma mig. Jag vill inte vara klassens värsting som skiter i skolan. Jag gör inte sånt. Skäll inte på mig, snälla....?

det är aldrig så enkelt

Jag sa ju det. Han är för mkt psychokiller. Den riktiga mördare är inom familjen eller bekantskapskretsen och fullt normal...utåt sett.

I have my eyes on you

Nu sitter jag här igen framför datorn med böckerna och artiklarna som sällskap, tittar ut och kommer på mig själv med att undra hur luften känns idag. Jag har alltså inte varit ute en endaste, ynka gång. It's a lonely, lonely life, att skriva uppsats.

Min nya hobby har blivit att lista ut vilka om spanar på varandra vid min folktäta busshållpats utanför. Det är sjukt kul att se hur killen med röda stuprörsjeans stäcker på sig och intar en lagom cool pose när popflicka ställer sig nån meter ifrån. Hur 70-nånting gubben ler emot 70-nånting tanten och släpper henne före i kön. Hur 16-åriga killen börjar stampa nervöst när de två 17-åriga tjejerna viskar en bit ifrån honom. Så söta små skådespel som sker hela dagarna, man blir ju nästan rörd. And I'm watching you all, från första parkett (och nej Lina, jag tänker INTE köpa en kikare, det är bara too much! Okey?).

impress me on the dancefloor och du har mig i en liten ask

Hallå Inkonst, kära vän! Jag tror vi kommer få en lång och fin bekantskap. Varför har jag fattat sist av alla att det är the place to be? Det är alltså DÄR alla Malmös hotta karlar håller till. Jag som nyss intalat mig själv att jaha, jag får nog aceptera att 90% av Malmös män i lämplig ålder är solariekillar med skjorta, chinos och sandaler som drar töntiga raggningsrepliker á la "Nämen, har du också kortbyxor på dig (shorts, dumb ass), då klarar vi oss lika bra om det blir översvämning! hahhahaha" (seriöst, hände ute i fredags). Men det är alltså här ni håller hus, you fine men som dansar hot och har skön stil (ni trodde väl inte ni kunde gömma er? va? va?). Och är äldre än 19.

Mitt on-and-off-hook up har varit relativt on på sistone, men jag funderar på att lägga ner ändå. Bor inte här vilket gör casual dates i princip omöjligt och ska man ragga på sms är det väl inte för mycket begärt att man skriver i någorlunda klarspråk vad man vill, inte hinta med helskumma ordvitsar som är omöjliga att tyda? Orka liksom...jag är otålig, show me some action, please. Fördömer långdistans generellt, avråder alla andra från det (undrar dock om nån lyssnar på mig som på fullt allvar trodde på ett förhållande Sverige-Sydney med en surfer jag träffade på hawaii förra året...man är ju inte den som tackar nej liksom!) Men hmm, jag ska sova på saken och ge det en dag eller två (vågar inte lova att jag lägger ner OM jag skulle råka få en oemotståndlig kärleksförklaring av killen, vilket iofs är lika troligt som att min d-uppsats blir klar imorgon).

söndag all over again

Hej, jag skulle vilja beställa 2 kg bacon, 15 kakor, 3 l glass, 1 kladdkaka, 2 l grädde, 5 chipspåsar, 4 chokladkakor, 5 muffins, 6 l o'boy och 1 kg valspäck. Hemkörning tack.

jag är bakis.

En riktigt läskig historia, gott folk

Okej, håll i er nu då. For real.
Jag tog en promenad i Pildammsparken igår eftermiddag. En trevlig park där Friskis har utegympa, folk motionerar, barn leker och ungdomar solar. Gick på stigen inne bland alla fina bokar, det är inte så mycket folk ute, det är ju fredag eftermiddag. Går med min ipod och hör inget omkring mig, kommer fram till baksidan av en kulle där ett par parkbänkar finns på toppen. Påminner lite om ett altare faktiskt. Ensam på en av bänkarna ser jag en man som halvligger ner. Åh, fyllo liksom...kollar lite och tycker synd om honom, han har lagt nåt över sig, en jacka eller nåt, så ser inte hela honom. Skakar lite på huvudet och tänker att det var ju en fin plats han valt att däcka på, åtminstone, way to go fyllo! Går runt kullen och märker plötsligt flera polisbilar på andra sidan, och ser samtidigt att kullen faktiskt är avspärrad. Hm...scary. Men, tänker inte precis glida fram till polisguysen (även om det var lockande) och fråga vad som hänt, man är ju svensk liksom, så knatar vidare.

And then today...http://sydsvenskan.se/malmo/article180233.ece

Okeeej. Didn't see that one coming. Fy fan.

Fredagsredaktionen rekommenderar (som om jag inte borde ha nåt bättre för mig)

bästa partystartern: Fibes, oh fibes! - Get up
bästa så blir jag hottast på dansgolvet: J Timberlake - sexy back
bästa hångla 4:00am i dimman: Röyksopp - what else is there (trentmöller remix)
bästa hångla på soffan: Supersci feat chords- on the grind
bästa jag fick inte hångla alls: Damien Rice - the blowers daughter
bästa hög volym och blunda: whitest boy alive - burning
bästa jag hatar min uppsats och skiter i den: Thåström - Haters (elektrisk version)
bästa vill inte erkänna men gillar pinsamt nog: Flipsyde - Trumpets
bästa ååh, älska mig då för i helvete: Snow patrol - chasing cars

en bön

Kära gud, jag heter Sara och idag är det fredag. Kan man får man dricka vin då? Kan man få bli lite full då? Det hade varit så himla snällt. Jag lovar äta min broccoli idag och jag lovar att inte svära på fyllan eller ägna mig åt syndiga aktiviteter (kanske). Vore skitshysst gud, tack på förhand. Amen!

var konsekvent jäkla weirdo

svara? inte svara?
svara? inte svara?
svara? inte svara?
svara? inte svara?
svara? inte svara?
svara? inte svara?
what to do?!

God please, give me some freakin' kyla så jag kan hålla huvudet kallt. Jag är varmast i Skåne. =(

vad är väl lite skvaller

Nu spelar Tingsek på malmöfestivalen. Och jag missar det. Synd, skulle gärna vilja se hur han ser ut (och låter) live, speciellt då en mkt nära person till mig har haft honom i bingen. Hehe.

skönt att man går hem nånstans

Övergångsstället vid Triangeln.

Man jämte mig: Vad vacker du är!
Jag: eeh...tack.
Man jämte mig: Hälsa hem!

Tänk så enkelt att göra nån annans dag egentligen, bara en trevlig komplimang sådär. SYND bara att det var en creepy, gammal gubbe som nog inte duschat sen i julas. Men ändå.

wouldn't you know

Så pass. Den uträknade gör en comeback. Why? The story goes on...

5 timmar senare

Jag har slutat slita mitt hår nu. Jag har slutat slå huvudet blodigt i bordet. Gjorde bara ont och håret blev tufsigt och fult.

Någon säger mig att jag måste ha tålamod och tagga ner (överjaget), nån annan "säger ge fan i mina saker" (detet). Någon säger mig att inget är förstört, ingen har klagat och jag får tåla sånt här (överjaget), nån annan att jag är skändad, nån rör mina saker, förstör mina saker (detet). Någon säger "du ska nog inte bo tillsammans med nån" (systern), nån annan "jag ska fan visa dem att jag kan" (jag).

(%&¤#"!?=)(/&)=_%&**"¤#

andas.
Sara, andas och lugna dig.

Alltså, ja ja ja, jag är lugn nu för i helvete. Men det hjälper inte. JAG KAN INTE BO MED EN (min) ROOMIE. Jag passar nog inte för det. Jag stör mig hela tiden. =/ Jag vet inte hur andra är, men jag finner inte det så förtjusande att komma ut i mitt fina vardagsrum på morgonen och det stinker rök, på mitt älskade bord i sesamträ står ölburkar och glas och gör härliga, permenenta märken. Fåtöljen är framdragen så det har blivit ännu mer märken i glovet. Jag får laga frukost bland gammal öl. Musiken var så jäkla högt in på natten igår och nu vågar jag inte se grannarna, med jobb och barn, i ögonen.

Buhu, detta är inte bra. Men jag måste bita ihop, sluta gnälla, acceptera läget. (bull shit, kan man inte bara slänga ut??) Satans.

är det så?

Det där med att spela spel med varandra. Jag hatar själv konceptet, tycker det är skitmesigt med "åh-jag-är-inte-alls-intresserad-därför-väntar-jag-i-3-dagar-med-att-svara-på-ditt-sms" när man i själv verket hoppar upp och ner av glädje och vill svara sekunden när man fick det. Varför ska jag vänta? Jag vill ju. Om jag vill träffa dig, ska jag inte säga det då? Jag vill ju. Är det fel? Jag blir ju som mest euforisk just i början när jag träffat dig, allt är ju så nytt och spännande, men det ska jag trycka ner, gömma och låtsas som jag kunde inte "bry mig mindre"? Blir jag intressant då? Jag vill inte spela spel, jag orkar inte vara på låtsas. För tänk om jag råkar försäga mig, bli för ivrig, säga nåt för känslosamt. Då faller ju allt, då förstår du att jag bara låtsades, då blir jag ointressant igen. Men jag kanske är tvungen att spela med ändå? Acceptera att det är så det funkar. Är det så det funkar? I så fall kanske jag inte ska streta emot utan spela med efter spelets regler, göra så man "ska göra" för att få dig på fall, så som faktiskt inte alls är jag. Är det verkligen så stor skillnad, om jag svarar efter 15 minuter eller 3 dagar? Blir jag så mycket mer intressant om jag inte vill ha dig? Det är väl klart att jag är intresserad. Annars skulle du inte fått mitt nummer. Annars skulle jag väl inte ha kontakt med dig? Och intresserad, då menar jag inte ens i närheten av jag vill bli ihop med dig eller nu är det du och jag. Jag menar ju just intresserad, jag kan tänka mig lära känna dig. Sen får vi se hur det blir. Det kanske blir förskräckligt. Eller så blir det förtjusande. Är det så läskigt? Är det inte det vi vill ta reda på? Vad är det som är så jävla farligt egentligen?

nu går hon loss på fotona

Fan, nu har jag triggat mig själv. Längtar bara efter resan. Till mitt förra hem som jag inte sett på 1 år och 3 månader. Vältrar mig i minnen och planer. Om hur vi ska åka på roadtrips och jag ska visa Malin havet, och vi ska häpna över vågorna och sukta efter surfarna. Sen ska vi ut i bergen, gapa över naturen och överumplas av utsikten. Och sen ska vi äta godaste maten, fetaste glassen och titta på kulturen. Sen dricker vi drinken, partypreppar på stranden och letar upp festen. Sen äter vi nattaskräpmat på jack in the box och sen börjar det om igen.

Kan du se oss Molly, kan du se oss?

hoppa upp och ner

Jag ska dit igen! Jag ska hem igen!
Till min kära ö.
Med en kär vän.

ååååhhhh, jaaaaaa!!













om 5 lååånga, korta veckor.

it goes both ways

det där braiga med att jag kan spana på folk när jag vill tack vare busshållplatsen...DE KAN SE MIG OCKSÅ! Satan också, hatar att vara iaktagen, jäkla folk att glo alltså?! (kryper ihop bakom krukväxten)

med nåt ont kommer alltid nåt GOTT

Jag blev av med ett hook-up i helgen. Ett av de mer lovande hook-ups:en på ett tag. Och jag brydde mig...

...åtminstone i 5 minuter, tills jag kom på att det är den 26 AUG på lördag!
Which means att ÖG har premiär!
Which means grymma partey á la students igen!
Which means fulfestande!
Which means billig sprit och konstiga sånger!
Which means sista dansen och hångel!
Yay!
Yay igen.
Och igen.

(ja, ibland blir det too much. Då vill man bara klappa dem på kinden och säga "gå hem")

sorry om jag snott bilder, but hey, jag promotar ju bara.

put it out there

Jag skulle köpa lunch nyss, på mitt lunchställe runt hörnet, där de är så trevliga. När jag kommer fram står en handskriven skylt på dörren:

STÄNGT
på grund av sorg

åh, liksom. =(

watta misconception

ni vet att man säger att man ska ta det lugnt med killar, "de blir så lätt stressade av tjejer/förhållande", "pressa dem inte"... man ska gå varsamt fram och liksom "låta dem hållas ett tag, snart lugnar de ner sig och inser sitt bästa"?

SCREW IT. Hur har vissa tjejer lyckats bli invaggade att det är så det funkar? Fattar ni vad mesigt det är? Om en kille är så puckad och seg i huvudet att han inte inser sitt eget bästa...why stay? Det är fan det mjäkigaste jag någonsin hört. "låta dem hållas". Bah!

NOTE TO ALL: töntkillar fegar och skakar knän, stabila killar vet däremot vad de har och håller hårt i det. Got it?

(det där om pinsamma, needy girls som underblåser killarnas "rädsla"...kan ni please stop? Ni pajjar för oss andra)

dokumenterat

DET HÄR kallar jag fulla glas.
DET HÄR kallar jag valuta för pengarna.
DET HÄR kallar jag anledningen till varför Lina nu ligger däckad på min soffa och jag dras med ett molande illamående som vägrar ge med sig.

=(

det där när mobben bara måste pipa för annars har man pajjat allt...helvete.

la vida festivala

YAY, nu ska jag snart äta sushi och dricka vin. YAY, mina söta M och L kommer hit och lyser upp tillvaron. Yay, sen ska vi ut och titta på bönder. Det är nämnligen Malmöfestivalen (not so yay).

Obs: jag är själv småstadsbo, så no ofense to my fellow bönner som invarderar storstaden när det vankas öltält och langos. You go hillbilles!

=) =) =)

det där när mobben piper och det är från den man mest av allt vill ha ifrån, men minst av allt räknade med...åh.

give me some amerikansk sweet lovin'

Jag FICK vin igår, aaah. Satt fint i strupen.

Jag och söta L satt hos henne och vältrade oss i våra respektive USA-minnen. Ojade oss över att det är nåt magiskt over there, att man bara dras tillbaka, hur alla som inte bott där aldrig fattar. Diskuterade hur killarna kan vara så jäkla hotta, så biffiga (på ett bra sätt, inte skabbiga jag-bor-på-gymet-och-käkar-steroider-till-frukost-typen). No ofense, svenska killar (I love you), men amerikanarna känns så mycket större och manligare, naturligt (och då menar jag INTE megatjockiskarna de visar på tv). Man blir som en liten sparv jämte dem, underbart (jag vet att jag förskönar detta faktum, det har säkert nån läskig och onaturlig anledning, som kraftigt genmanipulerad mat eller dyl.). Och de uppvaktar en, bara en sån sak. Dreglade över hennes bergsklättrande (åh!) ex och hans skamlöst snygga vänner, my god, vi var båda beredda att köpa en one-way-ticket, emigrera och tillägna de amerikanska, klättrande gudarna våra liv. Sen fick vi lite dåligt samvete över våra landsmän, L var tvungen att ägna lite tid åt ett foto på sin sambo och jag slängde iväg spontana sms till ramdom svenska killar i min telefonbok. Vi gillar ju er också.

så fel det blev

nu skulle jag varit i Uppsala hos gammal (inte till ålder, men sen gymnasiet) bästis, druckit vin, bondat över gamla minnen, spanat på hotta uppsalapojkar.

imån skulle jag varit i Stockholm hos gammalt ex, druckit vin, bondat över gamla minnen, ev ängnat åt oss gamla nöjen (man tar vad man får).

nu är jag istället i malmö, med en trådlös router som vägrar fungera, bondar inte med nån. Jag måste leta upp nån, måste dricka vin.
Måste.
Måste!

stackars lilla vackra flicka

förlåt sis, men måste avslöja vår obsession.

Både jag och Lina har en faschination av olösta, smaskiga fall, företrädelsevis i vulgo-USA där allt är gånger 5000 i smaskighetsfaktor. Involverar fallet en skönhetsdrottning, glammig kändis, vackra rikemanskids (helst knarkande och promiskuösa) eller can't-belive-it-psychos, vi är där! JonBenet Ramsey är en klassiker. Och vi tror inte på honom. No way. Gärningsmannen är inom familjen/bekantskapskretsen, ingen kunde ta sig in i huset, det vet ju alla insatta.

Tips för likasinnade.

kom nu kompis, så går vi hem

ååh, jag blir så glad i själen. Jag har en fin vän, en som jag inte har så mycket kontakt med nu för tiden och jag tror vi båda är lite ledsna för det.

Vi var så nära. Hon flyttade in i vår lägenhet på Hawaii och vips var det VI. Vi skrattade, festade, diskuterade, åkte på roadtrips, letade killar, flydde iväg för att kunna hänga ensamma och prata om våra saker, skrattade ännu mer, bråkade nån enstaka gång men var alltid de bästa vänner. Sen åkte jag hem till Sverige, vi grät, och så rann kontakten sakta ut i sanden. Pratade just med henne och efter en trevande början så kommer alltid den där gamla, härliga, varma känslan tillbaks. Vi är så himla bra ihop!

ladies

Jag vill se ut som Maggie Gyllenhaal, hon är fab. Julia Stiles är också fab, hon har integritet på något visst sätt. Kirsten Dunst bara gnäller och snörper på munnen (jo det gör hon visst). Henne röstar vi ut.

och ja, jag har just sett Mona Lisas leende.

jadå!

Love you Skånetrafiken!

Jag vet att ni tänkte på MITT bästa när ni flytta busshållplatsen för 75% av Malmös pendlare till utanför mitt fönster (mitt emot, så där skiter jag i om de skräpar ner), en första-klassens-spanares fönster! Jag ÄLSKAR att kolla in Folket, dömma ut Folket och bara GLO på Folket. I'm blessed.

den inre resan my ass

Ah okej, den är shysst. SJ ber om att bli skjutna i huvudet med sina lavinartade höjningar på biljetterna, sekunder emellan.

12:10 - alla biljetter malmö-sthlm SLUT till ungdom/student
knappar panikartat på alternativen

12:12 - hittar en "1 klass-just nu" (hur kan den nu vara billigast, lyxplatsen liksom), 806 kr
tvekar lite

12:30 - samma biljett men nu 996 kr. What?
surar

14:40 okej fan, jag tar väl 1:a-fucking-klass-biljetten då. Pris nu: 1060 kr. WHAT?
ställer in resan, surar, går ut för att döda nån väl val sj-tågvärd alternativt stins. What the hell, tom en banarbetare will do.

och så var det det där med uppsatsen

Nån som minns uppsatsen? va? va?

Inte det?

Har förnekat skithelvete finfint i sisådär 2,5 månader nu, mkt enkelt med sommarens ständiga 0,6 promille (ibland mer, fåtal gånger mindre). Åh, härliga sommaralkoholism. Men nu, nu är det dags. Jag mjukstartade igår med lite planering, fortsatte idag med 7 h framför datorn (häpna ej, dessa delas upp i ca 1 h plugg, 6 h okynnessurfande. Men ÄNDÅ). Alltså: uppsatsen är inte död, utan alive and kicking. Skit.

din skräptrottoar är min trädgård

nackdelar med att flyttat in mitt i stan:

1. måste va snygg när jag bara ska ut och gå
2. min trottoar agerar busshållplats åt 75% av malmös alla pendlare
3. 75% av malmös pendlare är jäkligt skräpiga
4. kan inte låtsas att jag ej är hemma, folk SER om de är på stan
5. folk som hänger utanför stoppar in konstiga saker i låset så jag inte kan komma in i huset (vid 05 på morgonen, thaaaanks a lot)
6. jag blir springpojke, "du är ju ändå på stan"
7. det är krypavstånd till McD
8. det är krypavstånd till systemet
9. det är krypavstånd till alla barer

obs: nr 7,8 och 9 kan även ses som fördelar

oh la la

nu är min blogg så jäkla snygg att jag nästan går igång på den. helt ärligt!

även jag tänker allvarliga tankar

kan man vara kompis med ett ex? Och då menar jag inte nån som man dejtade i 1 månad och sen kom på att "haha, vi är ju bara vänner, let's fortsätta med det"...utan kärlek, på riktigt, sån där åååh-kärlek.

Jag tror knappt det.

För det kan väl inte räknas som "kompis" om man måste undanhålla saker när man pratar? Om man bara pratar om väl valda saker och utesluter allt som har med killar, känslor, hångel och annat ekivokt att göra. Jag vill väldigt gärna, och gör mitt bästa, och det går rätt bra. Men, det var jag som var den elaka...jag som dumpade, ganska grymt och oväntat, och som sårade. Så hur går det med "vänskapen" den dagen jag träffar någon seriös (sorry, men alla som jag träffat nu räknas in som oseriösa, haha)?

Jag tror inte det går. Tror inte han pallar. Jag pallar nog (fast, inte om han är ledsen, orkar jag inte igen), han har haft flickvän, det gjorde inte ens ont. Fast jag sa att det gjorde det...lite snäll får man ju vara.

det finns en gräns för allt

alltså, mycket kan jag ta, jag är inte direkt pryd (ja ja, nu tycker vissa att jooo det är du sara, bara för jag inte alltid vill prata om allt!). Men alltså...NEKROFILI? - What the fuck is up with that?

Ha sex hur ni vill, upp & ner eller med skinnhuva och boll i munnen, whatever...men DON'T screw the dead!

uppföljing: knulla kameran

Haha, jag DÖR, så grymt osexiga man kan vara när man försöker!

Beblanda er inte med mig eller min sis, då får ni konstiga namn

Jag måste spinna vidare på min syrras inlägg om hook-ups som man namnger för att lättare förklara för vänner när man pratar om dem.
Några väl utvalde bidrag blir:

Norrbaggen
Shakira-killen
Barnet
Spanjacken
Gotlänningen
The love of my life
Hälsö-killen
Surfaren
Taxichaffisen
Äckel-Jonas
Diversity-killen

Usch, man får ju nästan en släng av ångest över att gå igenom sånt här i efterhand...what (who) have I done?! Tack för den Lina. =)

lite självömkan kan vara på sin plats

Jag har sjukt svårt för att bli intresserad av någon, på riktigt.Jag kan tycka killar är söta, roliga, hotta, intressanta, smarta...men det där, det är nästan omöjligt för mig att hitta. Mitt handikapp är att jag är sjukt fast i singellivet nu, vägrar släppa in någon och är inte redo att ge upp mitt "lovely life". Tror desperat att allt det roliga kommer försvinna så fort jag skaffa pojkvän (jag har blivit som en kille, satan). Vad säger det om mina tidigare förhållande? Jag har haft toppenkillar, men alla har saknat nåt. Den perfekta för mig skulle vara en kombination av dem alla, för alla har haft egenskaper jag väderar väldigt högt...men tyvärr inte en komplett uppsättning. Finns det någon som har det? Eller har jag helt enkelt för höga krav?

Ett annat handikapp jag har är att jag blir förblindad av själva jakten, lurar mig själv att jag är mer intresserad än jag faktiskt är. Jag blir otroligt intresserad av killar som inte verkar jätteintresserade av mig. Sen gör jag allt för att få dem vilja ha mig, och om det sen lyckas...ja, då var det det ungefär.

Mitt tredje handikapp är min självuppfyllande profetia. Jag var inte snäll mot mitt ex, just därför förtjänar jag ingen vettig karl. I have to pay my dues, måste förtjäna nåt bra. Jag vet, jag skjuter mig själv i foten.

det där med kärlek...not my cup of tea just nu.

okeeeej

Idrottshjälten Sven Nylander lämnar urinprov och man hittar spår av kokain.
"- Någon måste ha lagt något i min drink eller så", säger Nylander.

I helyllemannen Sven Nylanders ficka hittas även ett papper med spår av kokain på.
"- Jag hade en massa papper i fickorna, vid något tillfälle tog jag upp ett papper för att skriva upp ett telefonnummer. Kanske hamnade det i min ficka då? Jag vet inte."

OM MY GOD! HAHAHAHA. Är mannen for real? En 3-åring hade lätt kommit på en bättre bortförklaring, hahahaha. Tack Sven, you made my day!

ibland så händer det

Det var som fan...det är nästan skönt att "det riktigt livet" börjar idag. Rutiner, vardag och några måsten. Känns gött ändå.

Okej, nu ska vi inte överdriva. Slaktade väckarklockan när den ringde i morse och vaknade först vid 11. Dusch + frukost, nu slösurfande för att uppdatera mig. Men SNART, då börjar allvaret. Nu är det nåt slags förspel. Men det är ju inte så dumt det heller.

nej, jag röstar ner förslaget

fucking shite.

endast 45 min kvar innan det officially är back to real life igen.

• Uppsats (hellhole)
• Ingen sprit i veckan (åh, vinet)
• GI-mat (lagad, inget annat fusk)
• Höra-av-sig-plikten kickar in (kan inte skylla på sesmesterns bristande rutiner längre)
• No bränna (bye bye naturliga fräschör)
• Tidiga mornar (avrätta väckarklokan)
• Ångest (lättja, kom tillbaks, snälla?)

- skjut mig, won't you?

knulla kameran

börjar.
bli.
människa.

sov några få timmar mellan 06:30 och 10:30 imorse, det är allt. In other words: kvälla var skitlyckad! (det måste vara pga mina tantrums med kläderna och antagandet att allt blir piss om man har förväntningar...det vända my luck!) Bästa förfesten med 5 tjejer som mynnade ut i obligatoriska dansgolvet i vardagsrummet samt ett 20-tal bilder med temat "knulla kameran" (dvs pornstar-looken) som Fia starkt promotade för alla festdeltagare. Att dagen efter se diverse vanligtvis halvpryda, ordningsamma tjejer "knulla kameran" var totally priceless!! Hahaha.

taxiresa med ännu ett "jag har aldrig- the taxi version" (chaffisen får tuta istället för att dricka om han har gjort saken i fråga, vilket var något knivigt att få honom att göra inne i malmö stadstrafik). Chaffisen hade inte kört svarttaxi, inte smitit ifrån nån krock men han HADE raggat upp en kund OCH prioriterat väntade snygga tjejer istället för killar till körning. Way to go mr taxi!

Skeppsbron, Röda kran och sist Étage (why? ingen aning. hur vi classy chicks alltid lyckas hamna på svennestället nr 1 är ett mysterium, ännu mer att vi faktiskt har kul). Fuldans, ragg, hångel, nummerbyten och hemsläp fördelades shysst i sällskapet. Ja ja, slutty if you like.

Niiiiice. =)

yes!

hade en smärre meltdown innan när klädförrådet inte bjöd på en enda godkänd outfit... gött! Ju sämre humör, desto bättre kväll. Bring on the misery!

kan man vända på sitt öde genom att skriva om det?

ååh neej, nu blr det så här igen, satan. Sara, SLUTA se fram emot kvällen. Tyck det ska bli tråkigt! Gör inte upp några planer i ditt huvud. Jag VET ju att det alltid blir roligare utan förväntaningar.

Oh lord, giv mig några negativa thoughts, please?

Det är inte ens nån speciell kväll, bara en vänlig utekväll. Men jag längtar ändå. So this is how it goes:
Kommer vara rastlös hela dagen, antgaligen surfa/ladda ner musik/blogga för mycket. Tvinga fram kvällens början redan vid halv fem, börja duscha och piffa, dricka lite (för mycket) vin för att blir lite party i min ensamhet. Laga middag åt vänner, dricka för mycket igen, bli för full och sjunga för mycket under middagen. Sen kommer lite mer folk, jag är dyng, men måste dricka ännu mer och skåla med alla. Trillar ut vid 24 och bli dyblöt i regnet, köa i 1 h till the klubb of choice. Köpa mer i baren, tvinga mig på nån snygging och misslyckas med hångel, gråta ut hos nån okänd stackare som bara kan bjuda på mer alkohol som tröst. Blir fullare i skåne, slumrar till på barstolen, sätts i taxi, kryper upp för trapporna och däckar sedan på hallmattan.

...kanske läge att stanna hemma?

ett slag för det oplanerade

åh, stress. jag pallar inte.

hatar att ha förväntningar på mig, samt att förvänta mig saker, mitt psyke håller inte för det. Jag klarar mycket, men när det gäller karlar och uppgjorda, förväntade scenarion...I just can't take it.

En vän uppmuntrade mig: Det fixar sig Sara. Se bara till att inte bli sådär full igen.

-Say what?

"3 lax- och 2 räknigri, 3 california...

...visst?" ropar mr sushi så fort jag stiger in på "mitt" sushihak. Det är ANDRA gången jag är där! Är jag alltid så förutsägbar? Jag kanske är en sån som provar nytt varje gång, hmpf, vad vet han? Men, det är ju iofs precis vad jag vill (förutsägbar var det ja) ha plus att jag vill ge honom lite cred för att han kommer ihåg mig...så jag bara håller med.

Likadant var det i usa. Varje morgon innan skolan köpte jag kaffe på Starbucks, och överkäcka kaffekillen hade som hobby att liksom gjort klar min kaffe innan jag hade hunnit fram i kön (stammisar premierades). Så han bara ropade "grande non-fat latte, coming up!" när han såg mig i dörren...inte fan kunde jag ropa, "nää, jag testar nåt annat idag, får se, vääänta" när jag hade 6 pers framför mig. Så jag fick min jäkla latte varje dag bara för att jag råkat beställa just det de 3 första gångerna typ. Okej, shysst och så, men hello...give me som space att förnya mig! (okej, skulle sannolikt inte ske, men jag är högst pro princiiipen)

MONSTERMACKAN:

bare with me, please

omgivningen är rätt trötta på mig nu, vilket jag har full förståelse för...på grund av min ÅNGEST.

I just can't help it.

Jag är en obotlig sucker för att vältra mig i ångest och hata att saker och ting är över. Jag klarar inte av det. Nu är det Smögen (no shit?) som är föremål för mitt wallowing. Hade the time of my life och vill bara tillbaks och do it all over again. Allt! Tom. äta 1kg's räkmackan som jag näst intill spydde av. Jag äter hela denna gången, jag lovar!

Realistiskt så vet jag mycket väl att inte fan kan jag åka tillbaks. Ingen vi träffade kommer vara kvar, det är aldrig samma grej igen, finns inte mkt mer att göra där än det vi gjort, det är SEMESTER och semestrar tar slut...och att återvända hade varit så patetiskt att jag lika gärna kan gå och hänga mig. Det är inte att jag inte fattar.

Men mitt hjärta viilllll. Keey?

smööögen in my heart