give me some amerikansk sweet lovin'

Jag FICK vin igår, aaah. Satt fint i strupen.

Jag och söta L satt hos henne och vältrade oss i våra respektive USA-minnen. Ojade oss över att det är nåt magiskt over there, att man bara dras tillbaka, hur alla som inte bott där aldrig fattar. Diskuterade hur killarna kan vara så jäkla hotta, så biffiga (på ett bra sätt, inte skabbiga jag-bor-på-gymet-och-käkar-steroider-till-frukost-typen). No ofense, svenska killar (I love you), men amerikanarna känns så mycket större och manligare, naturligt (och då menar jag INTE megatjockiskarna de visar på tv). Man blir som en liten sparv jämte dem, underbart (jag vet att jag förskönar detta faktum, det har säkert nån läskig och onaturlig anledning, som kraftigt genmanipulerad mat eller dyl.). Och de uppvaktar en, bara en sån sak. Dreglade över hennes bergsklättrande (åh!) ex och hans skamlöst snygga vänner, my god, vi var båda beredda att köpa en one-way-ticket, emigrera och tillägna de amerikanska, klättrande gudarna våra liv. Sen fick vi lite dåligt samvete över våra landsmän, L var tvungen att ägna lite tid åt ett foto på sin sambo och jag slängde iväg spontana sms till ramdom svenska killar i min telefonbok. Vi gillar ju er också.