jag gillar ju också den platsen

Jag sörjer lite. Min fina, fina promenadväg. Vackra, vackra Pildammsparken som är så fridfull mitt inne i storstan. Inte för att verka för jävla ego, men min sinnebild är något förändrad sen jag råkade springa på döda killen där i fredags (jag tycker verkligen synd om dig, jag gör det, men nu pratar vi om mig). Nu får jag liksom nån slags klump i magen och hjärtat slår snabbare så fort jag närmar mig den delen av parken. Tror det ska sitta döda killar på varje parkbänk. Är det för mycket begärt att han kunde tänkt på det när valde ställe? Va? Troligtvis var det rätt långt ner på hans prioriteringslista just då. No shit. Men ändå. Och jag som trodde jag var stencool och tuff. Det är jag inte.