bare with me, please

omgivningen är rätt trötta på mig nu, vilket jag har full förståelse för...på grund av min ÅNGEST.

I just can't help it.

Jag är en obotlig sucker för att vältra mig i ångest och hata att saker och ting är över. Jag klarar inte av det. Nu är det Smögen (no shit?) som är föremål för mitt wallowing. Hade the time of my life och vill bara tillbaks och do it all over again. Allt! Tom. äta 1kg's räkmackan som jag näst intill spydde av. Jag äter hela denna gången, jag lovar!

Realistiskt så vet jag mycket väl att inte fan kan jag åka tillbaks. Ingen vi träffade kommer vara kvar, det är aldrig samma grej igen, finns inte mkt mer att göra där än det vi gjort, det är SEMESTER och semestrar tar slut...och att återvända hade varit så patetiskt att jag lika gärna kan gå och hänga mig. Det är inte att jag inte fattar.

Men mitt hjärta viilllll. Keey?