Par?

Men va, hur gick detta till? Från att ha varit en stabil singelpingla som faktiskt älskade singellivet har jag under gångna helg varit toknöjd över ett glas vin i solen (okej, kanske 4 snarare), åka över sundet och strosa, glida hem vid 24 från barhäng på stan...allt tillsammans med the object of my affection. Whatta?! Jag känner faktiskt inte igen mig. Jag som nästintill föraktat dessa par (kinda still do), hånat dem för sin lamhet och aldrig velat hamna där. Var det allt en bluff? Var min önskan hela tiden att bli ett sånt par?

Jag tror jag vet varför jag föraktar dem. Jag har en klar parallel i mitt huvud mellan parliv och BORING. Alla par har tråkigt. Alla par är trötta på varandra. Alla par är fega och är kvar av ren bekvämlighet eller rädsla. Alla par stör sig på varandra. Alla par har dåligt sex. Alla par dagdrömmer om sina snygga arbetskollegor eller killen på bussen. Varför tror jag detta? Kanske för att jag själv varit där, och lättnaden över att jag lyckades ta mig ur det är så enorm. Det var det bästa jag gjort. Det var hemskt, det var tragiskt och det var framförallt hjärtslitande och jag ville knappt, men visste att jag var tvungen då inte den där lilla gnistan fanns kvar. Allt annat var perfekt. Utan det där lilla... Min lättnad har också medfört en viss hjärtat-i-halsgropen-känsla, jag blir skräckslagen av tanken att jag kunde gått kvar i det där halvbra, att jag kunde nöjt mig med det, settled for less. Ve och fasa. Därför vill jag aldrig tillbaks dit. Jag tänker aldrig bli ett boring-par. Jag tänker ha kvar mitt liv, mina vänner, mina fulfester och mina ute till 05-kvällar, mina tjejgrejer, och framför allt inte stänga in mig med pojkvännen och bilda den där kokongen som man sen är livrädd att lämna. Jag vill ha det, parlivet, men jag vill ha det på det viset att det inte tillslut förgör sig själv och rämnar på grund av att man glömt bort de två individerna och kapitulerat inför bekvämlight och trygghet.

Hatar jag alla par? Verkligen inte. Jag älskar par, jag älskar att se hur de ler mot varandra, hur killen pussar tjejen på pannan och det bara skriker KÄRLEK. Men det där gnället om mjölk eller varför-kom-du-hem-så-sent?! No thanks, not for me.