fyllekärlek mellan vänner

sånt man lägger märke till

Jag ett tvångsbeteende (egentligen fler än ett, men för att inte verka all psycho maniac går vi inte in på dem nu) som gäller duschdraperier. Jag måste, helst sekunden efter jag gått ur duschen, räta ut draperiet så det kan torka helt utdraget. Det FÅR INTE torka ihopskrynklat. Ett vått, ihopskrynklat duschdraperi ger mig kalla kårar. Ett vått, ihopskrynklat duschdraperi gör mig illamående. Ett vått, ihopskrynklat duschdraperi får mig vilja snurra duschslagen runt halsen och strypa mig själv. Jag klarar inte av det! Det kan ha att göra med något jag läste för länge sen, om att duschdraperier är en av de största bakteriehärderna i hemmet. Bara ordet BAKTERIEHÄRD. Fy fan. *ryser*

Men iallafall, det jag ville betona är hur rörd jag blir när personer som vet om min skräck faktiskt anstränger sig för göra mig till lags, att räta ut draperiet varje gång de duschat. Min roomie till att börja med, nu även min pojkvän. Det är sött på något sätt. De försöker verkligen. De glömmer ibland, helt förståeligt, men då smyger jag in i badrummet och försöker så tyst som möjligt räta ut draperiet så de inte ska höra, jag vill inte verka galen...men de hör alltid, och en viss panik tränger fram i deras röster när de stressat försäkrar "åååh FÖRLÅT Sara, jag ska aldrig glömma draperiet igen!" Då blir jag lite förlägen, men samtidigt jävligt nöjd. Glöm aldrig räta ut duschdraperiet.

know what?!

Ey, I'm back! Nu har jag väl tappat de ca 3 st läsare jag hade total. Oh well, smällar man får ta när man idkar skolk från bloggen. Jag får köra på att jag skriver för mig själv och att jag inte bryr mig om nån läser (I do, I do!! Snälla kom och läs, jag betalar er!)

Anyways, lyssna på detta. Jag har fått ett extrajobb. Extrajobb, tänker ni nu (ni tre), du ska väl ja ett riktigt jobb? Yeah yeah, håll käften säger jag då. Jag har ett extrajobb! På Polisen!!! Eller Polismyndigheten, som det heter. Yay mig! Jag älskar det, jag får se poliser, de har ont om tjejer i min ålder där (uppmärksamthet, hallå, alla gillar), jag får lyssna på saker som är guld för mina psykologistudier, jag tjänar pengar, jag får luncha som vanligt folk och jag får springa och stajla med mitt passerkort till POLISHUSET. Behöver inte direkt gå genom receptionen så ofta, men springer där ändå, måste impa med att jag kan gå och komma som jag vill in da house. Love it! Tänker aldrig lämna ifrån mig kortet, inte en chans.

Ja jo, det tar emot lite.

Ja, jag har idétorka. Smått oinspirerad, tycker inget jag skriver är intressant. Inte för att det ever har varit det =D Men iallafall, jag kommer snart tillbaks, full av energi!

(puss på dig lilla emma, och jag lovar att skriva mer snart!)

vilken problem-svan

En kul grej: på min promenad i Slottsparken idag såg jag ett gäng ankor i dammen, plus en svan som uppenbarligen störde sig rejält på en av ankorna, svanen gjorde nämnligen ideligen försök att bita den i bakfjädrarna om och om igen. Det var en riktig hetsjakt där i dammen, den stackars ankan plaskade och plaskade, men feg-svanen med sin överdimensionerat långa hals kom åt den nästan hela tiden. Lite regelrätt muckande där i djurvärlden så där en måndagsmorgon.

fattigt.

jag har helt enkelt inget att skriva. Är inne i en vad vi brukar kalla ful-period. Då är det mesta skit, oavsett hur bra det egentligen är. Som att se allt genom ett gråsvart filter ungefär. Låter det hemskt? Well, något oinspirerande är det. Men en sak inspirerar mig:. DET ÄR FEST PÅ LÖRDAG. Fetefest!! Då jävlar.

när sanningen slår en

Oh herregud. Jag läste nu mitt första inlägg. Jag har ju FORTFARANDE lika kul, jag har inte bättrat mig ett skit. Hallå ångest!

Uppsatsen var det ja!

Kanske borde uppdatera läget med min uppsats lite? Det slog mig nu att jag startade bloggen för ca ett år sen och det var just när jag börjat på uppsatsen, eh just det. Ett år sen. Men ja, jag har kommit en bra bit nu, efter diverse uppehåll och brist på motivation, och det är diskussionen jag har kvar. Plus lite småskit som abstract, referenslista och försättsblad typ. Men det är ju ingen match. Mina hämningar angående att be min handledare om hjälp är long gone, när jag väl gått över gränsen finner jag inget stopp, jag hivar iväg mail efter mail med puckade bimbofrågor och har inte ett uns av skam i kroppen kvar. Förutom om jag skulle se honom i ögonen möjligtvis...no, I rather NOT.

CSS

Min nya kärlek är CSS! Så satans bra. Jag tom. köpte deras album på helt lagligt vis, i skivaffär (ja, de finns fortfarande), och känner mig nu mycket stolt och laglydig! Köpte den Iofs för att jag inte hittat skivan att ladda ner någonstans, inte ens på itunes, så tvingades vandra till en riktigt affär. Där hamnade min gloria lite på sne, oh well. Lyssna, de är sjukt bra!

Så gör tjejer, del 2: Gillar du mig?

Kolla noga. Vad är den gemensamma nämnaren för dessa 3 bilder?

JO, mobiltelefonerna! Det är stadiet tjejer kommer till efter "gud-vad-kul-med-tjejfest-nu-gör-vi-galna-tjejiga-saker", och det kallas "nu-är-jag-rätt-full-och-måste-höra-av-mig-till-pojkvän/ragg/kk/-för-att-få-bekräftelse". Varje gång, jag lovar, kolla själv nästa gång på fest!

blev inte ens särkskilt förvånad...

när jag först skulle publicera bilderna nedan fungerade det inte och fick nåt felmeddelande från Blogger. Trodde seriöst där för ett litet tag att de hade nåt filter som inte släppte igenom kondomer/snoppliknande föremål. My god, man är skadad av storebror-samhället!

Så gör tjejer, del 1: Att testa gränser

At the end of the day är det ju iallafall bättre än total förutsägbarhet och boredom.

En sak slog mig igår. De som känner mig vet att jag ett tag nu har varit smått bekymrad och tänkt en väldig massa över hur saker och ting i mitt liv ska vara, jag har inte riktigt vetat vad jag vill med grejer som pågår just nu och varit rätt manisk i att fundera ut den ultimata lösningen. Velat förutspå så smått. Some damage kontroll, vill inte komma på i efterhand att jag gjort fel och att det då, när det gått en hel del tid, blir mycket jobbigare än det hade om jag hade insett faktum tidigare.Trots detta funderande och bollande med tankar och känlsor, har jag inte kunnat få fram nåt exakt svar. Jag vet inte riktigt vad som kommer hända framåt med det som just nu är rätt aktuellt i mitt liv. Och jag kom på igår, att det kanske inte är så jävla nödvändigt att veta?
Det var från, very otippat, nutcase-programmet Ally McBeal jag fick min visdom. Billy hade en hel del problem och Richard sa åt honom att "nu är hans liv iallafall intressant, före problemen var det dötråkigt, nu häder det ju åtminsone något". Och faktiskt, det HÄNDER ju åtminstone något i mitt liv. Lite spänning, lite känslor, lite nytt och lite upp och ner. So what om jag gör nåt nu som inte är så välplanerat eller skiter sig framåt, jag har ju kul NU. Och det är faktiskt mycket bättre än bara plain rutin och jag-vet-exakt-vad-som-ska-hända. I'm gonna go with that.