and we're rolling

Mina enkäter är utlämnade!! *lovsång*
Att det faktiskt har skett känns snudd på overkligt, möjligheten hade formats till ett fantasiscenario i mitt huvud...nåt jag jobbade för men aldrig skulle ske på riktigt, i verkligheten. Efter tillräckligt många nej blir man ju lite lagom nedtryckt i skorna, tappar hoppet, ger upp...(pity party)

En stiff herre frågade mig "jaha, och vad läser du då? Eller, du kanske inte läser alls?" Eh nej, enkäten är givetvis till för mitt privata intresse där hemma, gubbe...

DESSUTOM! Vi behövde i sista stund utöka deltagarantalet, den avdelningen som las till för att fylla i enkäten var "Psykiatriska avdelningen"(ofta?!). Precis vad jag vill, att professionella psykiatriker ska läsa min amatörenkät i psykologi (de är fan livsfarliga, där snackar vi respekt. Vi med magister i psykologi ligger rätt lång under Psykiatriker och Psykologer i hierakin, om vi ens får vara med på samma lista) ...lätt att de lär skämta om mig på kafferasten, se rakt igenom frågorna, analysera sönder enkäten och till slut komma fram till att det är jag och ingen annan som behöver undersökas. Fan.

...är det något jag gjort?

Jag är inte den som grämer mig i onödan. Men, vissa saker är liiite svårare att släppa än andra...

Jag jobbar ju extra i en skoaffär, ett mycket trevligt jobb (borträknat kunder med fotsvett och attitydsproblem) och härliga kollegor (förutom fjanten som smiter undan all slitgöra och bara speglar sig). I våras fick alla anställda inom koncernen (flera hundra st) erbjudande att följa med på en "hemlig resa" som skulle gå av stapeln i juni. Hur festligt som helst! Och helt gratis. Men, som seriös student med uppsatsopponering två dagar efter resans hemkomst tackade jag pliktskyldigt nej...skola före nöje, punkt slut (en gloria hit, tack). Tröstade mig själv med att "ja ja, det blir väl en skabbig tripp till Polen eller nåt, säkert skittråkigt".

Hälsade på mina kära arbetskamrater igår, stämningen är på topp känner jag direkt...då kommer det:
-Sara, Sara, vet du vad?! Hemliga resan går till Ibiza!!
-Eh, eh...sa du möjligvis Vitryssland? försöker jag desperat.
-Nej, till IBIZA! Wohooo, party!

...ååh. En gratisresa med butikspersonal (huvuddelen unga snyggingar) från hela Sverige, Norden, Ryssland (okej, dem struntar jag i) till Ibiza. Som jag tackade nej till.

ingen.
ångest.
alls.

(¤%?=)!"#¤<**¤##½^)

om du skvallrar dödar jag dig

Jag har hängt för mycket på nation. Jag lyssnar ju för helsike inte på någon normal musik (läs creddig musik) these days. Bara massa svennig dunkadunka, eurodisco, bon jovi och upphottade oldie-discodängor. Sheisse, jag är ute på hal is... Tack för den ÖG.

Okej, den som kom på låttiteln "cosy prisons" borde typ skjutas i huvudet, men låten är faktiskt rätt bra. A-ha är det som står för artisteriet. (säkert Morten, "jag-var-faktiskt-snygg-på-80-talet!", som kom på titeln)

and then they were two...

Hej, jag heter Sara och jag har just blivit med roomie. Kontraktet är skrivit, it's final. Så, möjligheten finns alltså nu att jag är fast med ett nutcase i minst 2 månader i min lägenhet. Nån som äter upp min mat, misshandlar mina skivor, stjäl mina underkläder och tittar på mig när jag sover. Evetuellt alltså.
Det är inget uppenbart pervo jag släppt in i mitt liv (no shit), det är faktiskt en jättegullig tjej. Verkar det som.

Ska bli ett mycket intressant expriment som börjar den 1 juli, fortlöpande uppdateringar utlovas.

(möjligheten finns ju också att jag blir hyresvärden from hell. Mysko-sara som rotar i den stackars tösens saker, sätter upp filmkameror för att spinonera eller helt enkelt turn psycho och färgar håret som hennes, köper likadana kläder och snor hennes vänner. I'm just saying!)

guldstjärna

cred till herr M som förstod min desperation och letade upp min favvolåt, Nerd - Rockstar (remix, MKT viktigt), och skickade över till vår förfest ända från Växjö. Can't party without it! Så tack :-D

ordinary people

Studenter är skamlösa fyllon. Få andra kan komma undan med sånt svineri, så mycket sprit på så få dagar. Gotta love it!!

Lundakarnevalen, jesus, vilket partey. A lot of fylla. Fast BIG skillnad från tragikfyllan hos a-lagarna, patetiska fyllan hos överförfriskade 40+:are på mogendans och pinsamma fyllan hos fjortisar med stringtrosorna i armhålorna. Studenternas fylla är gladfylla. Lovely, ohämmad, vi-är-alla-buddies-fylla. Sure, det finns skabbiga students också (tjena utbytesstudenter liksom), men de är i färre skala än på andra ställen. Inga slagsmål eller folk som kräks inomhus (nästan iaf). Däremot kan man alltid räkna med röj. Inget spottande i glasen. In or out. We like!

Man märker sin favorisering när man resonerar "ääh, vi går tillbaks till nationen igen, här på karnevalsområdet finns ju en massa vanliga människor". Diskriminering? Ja, lätt. För att mark my point, sydsvenskan berättade om ett knivslagsmål under karnevalen. Men, betonat att det skedde i en korvkioskkö, utanför karnevalsområdet, och "var inte direkt karnevalsrelaterad". Nähä, vanlig människor? Go figure.

oh my

HALLELUHJA SWEET LORD. Lundakarnevalen är the shit. Vill mer!!!

Update kommer snarast. (ska bara nyktra till ordentligt)

inte vuxen nog

Dagens problem är: hur breakar man till sin far att man inte instämmer i "vi kan ju alltid lösa det genom att vara samtidigt i sommarstugan på midsommar", MED diverse vänner. Mina: runt 25 år, hans: 55+. Kan man annat än att låta som en omogen flickunge? Jag tycker INTE det är okej, jag kan INTE vara midsommarfull tillsammans med pappa och mina vänner vill INTE heller vara drängfulla och vråla snapsvisor med kompisens pappa. Och fyllan är inget alternativ, hallå, midsommar. For gods sake.

Är jag omogen? Har jag fel?

in your face

Nu ska jag sätta mig i min dösköna fåtölj med kaffe och några olästa tidningar. Det malmö-snål-piss-regnar utanför fönstret så kura inomhus är fullt godkänt. Vill bara meddela detta till omvärlden som inte har förmånen att som slacker-student GÖRA SOM MAN VILL.

I'm so mogen.

so be it

Jag vet, bloggtorkan är allvarlig på min front. Riktigt illa. Jag har varit smått oinspirerad och klyven (buhu), men jag tar mig sakta men säkert tillbaks.

Uppsatsen ska inte lämnas in i maj, beslutet är taget och accepterat av moi. Oh well. Mindre ångest nu, desto mer sedan...men don't you love skjuta på problem till framtiden?! I know I do.

Jag har ett annat seriöst projekt på gång nu som tar upp min hjärnkapacitet. Det handlar om att planera alla mina outfits till LUNDAKARNEVALEN som går av stapeln nu i veckan. Det, i kombination med att lägga upp en plan för spriten jag ska inhandla till flera dagars festande, hur mycket resorb som kommer gå åt samt gå in diverse nyinköpta skor som jag måste kunna använda tar faktiskt på en flickas krafter. Lord, give me strength!

bette davis eyes

Lördag var menat att bli en mycket stillsam kväll. Sjuk och med halsont skulle jag på sin höjd vara med och äta middag med 2 tjejkompisar, sen hem och vila. Planen följdes ända till Mia råkade ta fram en CD hon fått 1992, typ Best of 1975-92. Spela den och försök sitt still...ain't gonna happen!

Mer vin och några cider senare står alla 3 med varsin flaska som mikrofon och vrålsjunger till "china in your hands", "nothing's gonna stop us now" och "toy soldier"! Det bjöds även på en och annan slowdance med "careless whisper" och "lady in red". Efter det var det på med lite mer smink, slänga sig i taxin till svennestället i stan som garanterat spelar gamla goodies och sen dansade vi i timmar till typ "did I tell you" och Europe. Kvällen tillägnades nostalgi så det "moderna" dansgolv var en no-go.

För att hedra temat (ja ja, enbart därför) körde jag ytterligare en gammal goding, hångel on the dancefloor (med okänd människa, extra mkt cred)! Mkt stolt. Bästa kvällen, skita i all pretentiositet och snygga poser för ett tag. Alla har vi en 80-tals wannaben i oss. Jo, du med, ut med den...pronto!

nöjsamt

Åh sol, åh lovely. Inte ens uppsatsbitterhet eller singelcynism kan störa mitt goda humör en dag som denna!

Sliten efter helgen. Valborg är inte överksattat, valborg är fab! Jag som från och till kan störa mig på allt för studentikosa företeelser tyckte faktiskt att det bara var kul, inte ett dugg störigt. Okej, jag är kanske inte den som släpar med mig en soffa till stadsparken eller går runt i morgonrock (hur pallar man...), men iallafall! Champagnegaloppen på ÖG, gotta love it! Champagne över hela linserna, skit samma, det var SÅ SATANS ROLIGT! Nu ser jag bara fram emot karnevalen och festligheter (supa supa) om ett par veckor. Go studenter, vi är the shit! (och de enda som inte fattar det är dem som aldrig pluggat, period)