mest crap

Hey, framsteg, frisören fattade nästan! Good enough iallafall. Blondare än innan och 1,5 cm (snyft) kortare. Funkar.

Buhu, jag är en sån väder-sucker. I förmiddags var det skinande sol
= happy happy Sara med roliga planer! Nu är det grått och regnar = sad sara med inga förhoppningar om nåt kul ever. Jag måste, MÅSTE, dricka mig snygg och lycklig i helgen. Måste.

kommunikationsproblem

Yaay, jag ska fixa frillan imorgon! Min 5 cm utväxt känns inte så hot längre.

Ett orosmoment dock, jag ska till en ny, okänd frisör eftersom min vanliga är på 3 veckors semester i Florida (jävla brud, precis när jag behöver fixa mig). Jag har nämnligen grymma fördomar om frisörer. Råkar de vara några år för gamla, ha lite fel hårfrärg, muppig klippning, alldeles för unga eller ostylish kläder så dömer jag ut dem direkt. De kommer aldrig fatta hur jag vill ha det! Precis som att frisörer enbart kan göra frisyrer som liknar deras egna, haha, mycket troligt.

Anledning är nog att jag och frisörer aldrig tycks tala samma språk. Säger jag att jag inte vill ha det flikigt så blir det supertaggigt, säger jag inte guldblont blir jag garanterat guldgul och säger jag toppa ytterst lite kommer jag alltid hem med 5 cm kortare testar. Wtf is the problem? Enligt mig är det fullt resonabelt att frisörerna lär sig människorspråk istället för att jag måste lära mig frisörernas fackspråk för att vi ska kunna kommunicera. Är det inte så? Va? Va?

the bad boy syndrome

Varför tycker man egentligen att Pete Doherty är hot? Det går ju emot allt förnuft i världen. Han är ju ungefär allt man inte vill ha; klen, karaktärslös, heroin-druggie, omåttligt skabbig, galen (obs, patetiskt galen, inte sött galen) och helt enkelt ohälsan själv personifierad. Inte ens särskilt snygg. Sen verkar han rätt psykiskt instabil och obsessive också (fet stalkervarning på sådana), som grädden på moset. Och hookar man upp med honom får man nog räkna med "sluta med heroinet" som ett ständigt återkommande nyårslöft typ livet ut. Pojkvännen from hell, ungefär. Yuk.

...men still! Det räcker att sätta på Albion i ipoden och så är jag fast igen. Killen med hundögonen ÄR hot.

LOL on me

Man hör verkligen vad man vill höra... Igår när det var Hey baberiba gick jag omkring lite i lägenheten och fixade men lyssnade ändå på programmet. När jag borstade tänderna halvlyssnade jag och skrattade lite åt ett skämt som lät som en reklam och löd ungefär "Hjälp Radiohjälpen att utrota Ungern". Haha, tänkte jag, de är för roliga de tokarna...tills jag fattade att det var reklampaus och det verkligen var Radiohjälpen som bad om hjälp att utrota HUNGERN, inte Ungern! HAHAHA. Ibland är man bra wastad.

behind the scenes

Mitt extrajobb är ganska intressant ibland. Oftast jobbar jag i vår butik som ligger mitt i stan, men idag fick jag hoppa in i nya butiken i en stor galleria ute på vischan. Jag kränger skor.

Det är viss skillnad på det småexklusiva klientelet i en fancy universitetsstad kontra dem som åker till en stor, trist galleria en fredag när solen skiner. Den sistnämnda gruppen består mest av förortskids i mysbyxor, pensionärspar, flerbarnsmammor, 55+damer samt personal ifrån gallerians övriga affärer. I jämförelse med de fiiiina damer och brat-wannabe-tonårstjejerna jag brukar sälja skor till (löjligt enkelt) kräver denna crowd lite mer finess för att övertalas att inhandla ett par av våra pjucks...

Pensionärerna skakar på huvudet åt våra "moderna plastskor (hey, vi kallar det syntet, men de envisas med att irriterat spotta fram PLASTSKOR) utan rejäl sula", kidsen prövar alla våra tvåtusenkronornstövlar och dissar högljutt de skor de inte gillar (vilka är de par som pensionärerna eventuellt kan tänka sig), mammorna är ofta på väg till kassan med nåt drömmande i blicken men vänder när de får syn på sin unge och då kommer på att pengarna måste gå till att mata den istället och personalen från andra butiker kollar mest in konkurrensen och säger saker som ”guuuud vad mycket fint ni har, verkligen…" fast de tänker ”fan fan, den nya butiken har shyssta saker, hata”. De som köper allra bäst är 55+damerna som drömmer om våra nätta sandaletter med hög klack som de en gång för länge sen kunde trippa omkring i (obs, de berättar ofta detta för mig, lätt att hitta nåt tröstande att säga då…typ ”eh, dina svullna fötter blir nog små snart igen”). Men, det som är bäst (för mig) är att de då istället köper ett par andra, ofta dyra, skor som jag stod redo att sticka fram till dem när de deppat klart om sandaletterna. Som tröst. - Yaay, for me!

Försäljning är en sneaky, sneaky business. Jag skäms…nästan.

yummie

Är det bara jag, eller är inte en uppslice:ad kycklingfiléslamsa (rå givetvis) slående lik en skogssnigel? Kolla får ni se!

motivation, please?

Åh, jag hatar mig själv ibland. Jag är bäst i hela världen på att göra precis allt det jag inte borde göra. Jag har sanslöst mkt plugg, knappt så att dygnets timmar räcker till, och ändå göra jag totalt meningslösa saker. Gick upp i vettig tid (8:30, hehe, jag vet att det är sent om man är working human being) och det enda jag gjort hittills är äta frukost i 1 timme, läsa alla bloggar jag känner till, scanna p3's låtlista och ladda ner de som låter intressant, rensa ut mitt kylskåp samt kollat på ett gammalt "redan-sett-tusen-gånger-och-kan-utantill"-sex and the cityavsnitt. Kära nån, ta tag i dig själv kvinna!

weirdo

När jag var på väg hem igår cyklade en kille förbi mig, på en ENHJULING! Haha, ofta? Jag väntade mig nästan en jonglerande björn komma efter.

dold passion

Denna var oväntad...jag går ju nästan igång på att skriva om regressionsanalys! När jag väl kommit in i det. Bor det en liten statistikdonna i mig kanske? Satan, hoppas inte. Det går emot allt jag tror om mig själv som person.

bittert

En söndag full av plugg framför mig. Redogöra för Regressionsanalys, enkel och multipel, på 5-10 sidor. Sen när blev det okej med inlämning på en måndag?! Dödsstraff på det, bitte.

halleluja

Okej svennar, då skickar vi Carolas väckelsemöte till Athen. Kul. Klart hon är rutinerad och duktig, men snälla, ser ni inte hennes skenhelighet?! Är den så väl maskerad? (jag borde nog inte nämna att jag seriöst ville döpa om mig till Carola när jag var typ 6) Fast jag höll nästan på att bita av mig handen där ett tag när Andreas Johnsson låg bäst till, VA?!, kom igen! Shemale på crack.

BWO var coolast, de hade garanterat gått hem i öststaterna och vi hade vunnit rubbet i finalen. Roligast var att Bard tidigare på dagen hade bett synttjejen att tona ner sin dans bakom synten, HAHA, inte lätt att se tuff ut där.

Lena PH var bäst, sket i alla "tittarstormar" och körde vidre på sin halvarroganta, självgoda stil. Coolt.

Nej förresten! Bäst av allt var Jihdes, den andre kommentatorkillens och Christer Björkmans DANCE SESSION i slutsnacket, hahaha, de var iskalla! Kommentatorbåset goes gaydisco ungefär, hur kul som helst.

Och jag som inte ens tänkte kolla på finalen...suck.

grymt uppvaknade

Mitt i min ganska trevliga dröm inatt cyklade en typ 12-årig kid förbi mig och sa "du vet att att du måste banta va?". Jaha?! Hmpf. Vad betyder nu detta? Rätt så oförskämt måste jag säga, jävla unge.

Men, eftersom jag är a fan of Freud så vet jag att drömmar är den gyllene vägen till vårt inre, och vad finns det då för alternativ än att take the hint. En veckas renlevnad skulle ju inte direkt skada, jag har inte varit nyttigast i Skåne på sistone så att säga. Hey, det kanske är första steget mot att finna mig själv, bli "hel" som Jane Fonda nyss pratade om på Nyhetsmorgon. Först när man är hel, det är då man upplever en "god like" känsla. Så jag skulle alltså tack vare min dröm kunna bli kvitt mitt sockerberoende, bli hel och finna gud.

I'm in!

dans

Dagens soundtrack är helt klart Hot Chip - Over and over! Man vill bara ju bara damma av dansskorna, släppa ut hästsvansen och get it on.

hate crime

Det är få personer jag verkligen stör mig på (okej, några fler än jag vill erkänna är det väl, hehe). Men främst, jag pallar verkligen inte med Regina Lund!! Hon gästade Studio Virtanen igår och jag höll på att byta kanal 37 gånger men lät bli enbart för att plåga mig själv.

S å s a t a n s d r y g.

För det första reste hon sig upp och skulle dra ifrån studion när Virtanen tog upp hennes förmodade romans med Thåström. Okej, vill du inte vara offentlig? Flytta ifrån Stockholm och sluta vara med i varenda medie som finns hela jäkla tiden. Sen skulle hon envist prata om sitt verk (bok? pjäs? dikt?) "Moder Svea, ett äkta svenskt självmord" i varenda mening. Hon var TVUNGEN att säga hela jävla titeln varenda gång också, som ett ord liksom; "modersveaettäktasvensktsjälvmord", som att det är ett vedertaget begrepp! (ååh, hata hata!) Sen skrattade hon som en psyksjuk, (hon var en kopia på Brooke Sheilds karaktär i Vänner, hon som tror Joeys' såpadoktor Drake Ramoret är på riktigt, exakt så!) Sen läste hon givetvis en dikt och stirrade in i kameran så att jag fick rysningar. Efter det skulle hon sjunga en visa också, varför inte liksom, men då fick det fan vara nog. Jag bytte kanal.

Firestarter

Jag befinner mig i min fars hus vid havet och här är rätt så satans kallt. Det viner små, hårda pilar av snö utanför. Då vill man ju bara elda.

Det jobbiga är dock att elddjävulen så lätt drabbar mig. Jag kan liksom inte sluta. Har jag väl får fjutt på brashelvetet så kan jag inte låta den dö, "mera ved! mera ved! lågan FÅR inte slockna!" Ungefär som OS-elden. Så jag liksom fläskar på med fetare och fetare vedträn vilket givetvis har resluterat i en megaeld och nu är vardagsrummet smått bastulikt. Undrar om pappa blir arg om jag eldar upp all hans ved?

Ha!

Var i skolan igår, passade på att oskyldigt reka hur mina classmates ligger till i uppsatsskrivandet. De flesta verkar inte vara längre än mig, HAHA, (skadeglädje). Har jag ingen egen lycka att glädjas åt tänker jag glädjas åt andras olycka.

Dessutom, jag var typ bäst i klassen på statistikövningarna, de andra fattade noll (förutom 50+gubben som gör ständiga försök att glänsa med sina memorerade quotes. Släpp det liksom, detta är 2006, inte realskolan då fjäsk gav en guldpeng eller slippa stryk) Min briljans kan ev ha att göra med att jag läst denna statistik innan, but hey, nu tänker jag inte skriva ner mig själv. Självförtroendeboost, någon?

Come clean

No no, denna blog ska inte endast handla om mina akademiska framsteg (eller eventuellt bakslag), även om det kanske var tanken, men jag pallar inte. Startade den som en "inte-fan-kan-jag-skita-i-mitt-beslut-om-jag-startar-en-blog"-morot, jag menar, det är ju en sak om jag sviker mig själv men en helt annan om jag sviker hela cyberrymden (bortser gärna från att ingen vet om min cyberexistens).

Jag ska skriva om allt jag inte kan/vill/vågar berätta för någon annan utan att censurera! Jag är nämnligen rätt skenhelig av mig. Helgon på utsidan, hondjävul på insidan.Yep. Sug på den du.

Plot

Fyra års halvseriöst universitetspluggande med tillhörande partyparty, ständig sovmorgon, fyraochenhalvveckasslöande följt av tvådagarsdygnetruntpanikplugg och otaliga nätter med tjugokronorsöl som bästa vän. Trots bristfälligt leverne och motivation inkasserade jag hundrafemtio poäng, tacka gud för det. Behövde en paus, drog till stilla havet för en termins plugg som resulterade i dubbla tiden (oh happy lord). Hem till Sverige igen, ny stad och ambitionen att läsa min sista termin. Denna dröm krossades av professorn from hell som skrämde livet ur mig, trampade ner mig till ett platt blåbär och fick mig att hoppa av. Skaffade mig jobb utan karriärmöjligheter (läs: butiksbiträde), partade loss med kollegorna och levde ljuva livet med faktiskt inkomst i ett par månder (in your face, csn). Vårterminen inleds, jag är tillbaks i skolbänken och min d-kurs ska nu avslutas. Ska avslutas.

Freakin' shit. Två månader har gått och jag har inte gjort ett jota. Om man inte räknar en lös uppsatsplan i mitt huvud och ett endaste ynkligt möte med handledaren, vilket man inte gör i satans school of hell. Men, skåda ljuset, idag är dagen här! No more "jagbörjarimorgonistället".

Min autobahn av möjligheter och roliga avfarter har avsmalnats till en liten skogsstig utan en endaste avstickare. Jag har bara denna stig att gå, jag har redan tagit alla andra vägar of party, förnekelse och kravlöst fun. Jag ska ta min examen i vår. För att öka dramatiken har jag dagen till ära startat en blog. The pressure is on.

Slut På Ursäkter

Okej, let's cut to the chase. Jag har inte längre några utvägar. Länge och väl har jag förnekat att denna dag skall komma, nu är den här.

Jag måste styra upp mitt liv.

Nej, jag lever ingen misär med bankande kronofogd, heroin till frukost eller sparkonto tömt av pokerspelande. Inte långt ifrån dock; jag har ett examensarbete som måste skrivas. Nu. Samtidigt som jag vill leva ett drägligt liv. Det är fan inte lätt. Men, tiden är obönhörligen inne och sanningen måste fram. Jag har nog haft lite för kul, lite för länge.