behind the scenes

Mitt extrajobb är ganska intressant ibland. Oftast jobbar jag i vår butik som ligger mitt i stan, men idag fick jag hoppa in i nya butiken i en stor galleria ute på vischan. Jag kränger skor.

Det är viss skillnad på det småexklusiva klientelet i en fancy universitetsstad kontra dem som åker till en stor, trist galleria en fredag när solen skiner. Den sistnämnda gruppen består mest av förortskids i mysbyxor, pensionärspar, flerbarnsmammor, 55+damer samt personal ifrån gallerians övriga affärer. I jämförelse med de fiiiina damer och brat-wannabe-tonårstjejerna jag brukar sälja skor till (löjligt enkelt) kräver denna crowd lite mer finess för att övertalas att inhandla ett par av våra pjucks...

Pensionärerna skakar på huvudet åt våra "moderna plastskor (hey, vi kallar det syntet, men de envisas med att irriterat spotta fram PLASTSKOR) utan rejäl sula", kidsen prövar alla våra tvåtusenkronornstövlar och dissar högljutt de skor de inte gillar (vilka är de par som pensionärerna eventuellt kan tänka sig), mammorna är ofta på väg till kassan med nåt drömmande i blicken men vänder när de får syn på sin unge och då kommer på att pengarna måste gå till att mata den istället och personalen från andra butiker kollar mest in konkurrensen och säger saker som ”guuuud vad mycket fint ni har, verkligen…" fast de tänker ”fan fan, den nya butiken har shyssta saker, hata”. De som köper allra bäst är 55+damerna som drömmer om våra nätta sandaletter med hög klack som de en gång för länge sen kunde trippa omkring i (obs, de berättar ofta detta för mig, lätt att hitta nåt tröstande att säga då…typ ”eh, dina svullna fötter blir nog små snart igen”). Men, det som är bäst (för mig) är att de då istället köper ett par andra, ofta dyra, skor som jag stod redo att sticka fram till dem när de deppat klart om sandaletterna. Som tröst. - Yaay, for me!

Försäljning är en sneaky, sneaky business. Jag skäms…nästan.