men åh.

Min fina lägenhet. Mitt lilla barn, som ger mig lika mycket glädje som ångest. Vad ska jag göra med den? Jag älskar den, den är så fin och perfekt. Stor men mysig. Central som få och lugnt hus med ständigt lediga tvättider. Underbar. Men, den är stor. Och jag är själv. Jag vill inte bo ihop med en inneboende för en längre framtid, vill ha mitt eget, min frihet, folk här när jag vill, folktomt när jag vill. JAG, bara jag. Samtidigt orkar jag knappt börja leta efter nytt, organisera med flyttning, lägga energi på att fixa och fixa ännu mer. Vad ska jag göra? Ångest.