The partey

Nu är jag back! Snor och läskig hosta har gjort mig lamslagen de senaste dagarna. Förkylningen som började släppa kom visst tillbaka med stormsteg efter 2 dagars festande, ett jäkla sätt.

Punschfesten var det ja, jag är nog skyldig en lite tydligare uppdatering. In sum: festen var skitbra. Sittningen var askul, jag och bordsherren gick loss på handbojorna jag gav honom i bordsherrepresent, sis satt snett emot och levde loppan, maten var god och det gick rätt bra att undvika mupparna till höger resp. snett emot mig (2 skumma datanerds typ, mkt stiffa skämt). Dansade sedan till kl 04, drack misstänkt färgstarka shots, tillbaks till ÖG för sillis och bra beslut att sova hemma istället för borta. Good girl.

Det enda småstöriga var att jag ett tag har varit lite intresserad av en kille och detta hade blivit något uppblåst inför festen, ungefär till den grad att jag och han i princip skulle vara giftasklara när festen var över. Nu blev inte fallet riktigt så. Jag kan ärligt säga att jag ville visa mig intresserad, vilket jag tycker jag gjorde (i min fegvärld är lite snaglande och ett hej en fullvärdig flirt, hello, hur tydligt är inte det?!). Sen att jag, som alltid, är sktibra på att dansa med andra killar, springa iväg när killen är i närheten, prata med alla utom honom och verka allmänt dryg är väl inga probs? So I thought. Iallafall, det blev givetvis ingen flirt (no shit). Jag blev störd, hånglade med en annan och struntade i min plan. Det är ju själva fan att jag aldrig kan komma till skott och vara lite cool. Det är inte just detta tillfället som stör mig mest, mer mitt ständigt upprepade fegande och obefintliga flirtande med de jag faktiskt bryr mig om. Dåligt Sara, dååååligt.

(sis ackompanjerar kören med piratflaggan!)