idag är det söndag, igen

Jag fattar ju inte det där med söndagsångest. Nope. Tycker folk överdriver rätt fett, vad är det som är så farligt med just söndagar?

Idag är det kanon med mig! Ganska bra iallafall. Eller iofs, jag känner mig lite smånere faktiskt. Nästan lite tom, kanske lite missmodig. Men det måste ju vara för jag sett fram emot denna helgen så länge, planerat och fixat, inte minst längtat. Sen är den bara över. I ett snäpp. Vad händer nu då? Det blev bra, men det blev inte riktigt som jag tänkt eller som jag ville. Igår kände jag att det kan fixa sig ändå. Idag känner jag...inte. Vill bara lägga ner och inte bry mig, det är ju så mycket lättare. Jag är rätt bra på det! Inte lika bra på att bry mig. Ett fastställande efter denna helg är att jag är sämst i sverige på att romantisera. På att flirta. På att visa att jag är intresserad av nån. På att överhuvudtaget göra det jag egentligen borde och vill. Men jag är däremot skitbra på att visa mig ointresserad och ge ut helt andra signaler är jag tänkt. Det är ju alltid något.

Men alltså söndagsångest, vad är det? Jag har då ingen aning.