didn't see that one coming

Jag säljer ju alltså skor då. Lustiga saker händer i skobranschen.

En dansk kvinna vill väldigt gärna köpa ett par sneakers vi har på rea, men eftersom våra reaskor är i en enda jättemess i vårt klaustrfobiska lager händer det inte helt sällan att man inte hittar maken till en sko. Jag sa detta till kvinnan, och sa sen att jag skulle ringa henne om jag hittade den... Med med hell of a lot to do hann jag varken leta eller ringa, och dagen efter kom hon in igen. Tjatade och tjatade på danska om sin sko, så illa att jag råkade dra en liiiiten vit lögn att just de skorna hon ville ha hade kommit på villovägar och troligtvis var i en av våra andra butiker (hon höll på att gå in på lagret själv, kärring). Hon bad mig kolla detta och sen kontakta henne och skicka dem till Danmark...
-Absolut, det ska jag göra, jag ska leta allt jag kan! Jag hör av mig om jag hittar den! Säger jag övertygande, mest för att slippa pain in the ass-tanten som obsessar över en 150-kroners, ful sneaker. Jag visste mycket väl att jag aldrig kommer finna skon och än mindre skicka den till Danmark...orka, liksom.
-Lova nu det, säger hon finurligt...
-Jaaa då! säger jag givetvis (sure sure).

Sen kommer då the e v i l t u r n. Jag ber om att få skriva ner hennes namn och nummer, men hon vill mycket hellre lämna sitt visitkort. Klart hon ville...under tantans namn står henns yrke: CLAIRVOYANT MEDIE / HEALER
(...)
Way to go Sara! Om du ändå ljuger så ljug för en som kan se det dolda och vet vad som händer i framtiden. Stabilt!