Yaay det är lördag, yaay det är en dag full av plugg igen.
Vad hände? När blev heliga helgen en vanlig arbetsdag? Om inte jag har helt fel så ska LÖRDA innehålla utflykt till badhuset, rödspätta på Industribaren och lördagsgodis från Tians. Right, sis?!
Ibland gör ens djuriska instinkter sig väldigt påminda. Jag tar ganska ofta en promenad på ca 50 min innan jag äter frukost. De första 40 minuterna går oftast ganska smärtfritt, men sen börjar "jag-måste-ha-föda"-instinkten kicka in. Jag ser ALLT omkring mig som mat!! Plockar upp varenda matos-doft i 1 km radie, får allvarliga funderingar på att sno ett äpple från nån kid i lekparken(går förbi ett antal dagis) och kan bara tänka på vad jag ska äta under dagen.
Idag var jag dock och tallade på gränsen till onormalt tror jag... I parken jag går igenom på hemvägen hänger alltid ett stort gäng kanadagäss, och helt plötsligt kommer jag på mig själv med att se dem som stora, köttiga fågelfilér! Hallå?! Okej överlevnadsinstinkt, fine, men kanadagäss är INTE mat. Yuk.
De är ju för härliga, dessa översättare på TV3. Jag kollade på Bevvan idag (man är ju stolt dagdrivare) och inte mindre än 4 gånger översattes "High school" till "Läroverket". Haha, jag dör, där out:ade översättaren sin 50+ålder rätt så tydligt. Sen kan personen uppenbarligen inte sett Bevven innan då "the Walsh's house" översattes till "lägenheten" och "Dylan" till "älskling". Jooo, jag fattar att han trodde de sa darling...men pleeeaaase!
Heavenly! Det är skitvarmt, sol och skönast i Skåne på min balkong. Funderar på att strunta i plugget idag och bara sola. Måste blir peachy fresh till Valborg.
För övrigt är jag rätt jävla trött på att FJÄSKA. Jag har fått fjäska järnet för att få lägenheten (vilket iofs lönade sig). Jag fick fjäska som fan för att få hjälp med min uppsatsundersökning, gick bra tills gubbsen dissade mig. Nu har jag alltså blivit tvungen att ta upp fjäsket IGEN för att övertyga nån dum jävel att låta mig lämna ut 150 enkäter hos dem. PLUS att jag måste fjäska för min 2:a hands-hyresvärd för att komma ur kontraktet 1 mån för tidigt. Jag har använt min "jag-är-så-sjukt-gullig-röst" att jag inte minns min vanliga. Hur låter man bitter och cynisk, vilket tonläge är det? Någon?
Känner att ett förtydligande är på sin plats: det var alltså inget snusk med i drömmen! Eeuw, no. Ingen billig trailor trash-porn här inte. Det var passion, jag-kan-döda-för-dig-passion! Killen tog ju inte ens av sig jackan.
Jag saknar min pojkvän...jättemycket. Han var så fin i sin röda jacka.
Jag träffade honom inatt. Efter att ha vaknat vid ca 03 av en dröm där jag just höll på att försöka lura polisen att jag inte alls hade något att göra med den där döda tjejen i polen (men det hade jag), och det var asjobbigt att spela ledsen och upprörd fast jag egentligen var rejält insyltat (och tydligen skadeglad, fattar inte, vad har jag för dolda personlighetsdrag egentligen?!). Iallafall, efter det dök han upp. Han var mörk, hade röd jacka, lite sjabbig på ett badboy-vis och avgudade mig. Det var sån där passion. Vi var massor folk som umgicks men han ville bara vara nära mig och vi hade värsta kemi oss emellan. Inte den där tråkiga, vardagliga kärleken jag alltid haft med pojkvänner, utan GNISTOR! Han liksom utstrålade att ha lätt var villig att slå ner nån som ens petade på mig. Sån där love som suger tag i en och gör en helt knäsvag... Åh, han var skitbra, I miss him so much. =(
När jag vaknade sjukt besviken och full av saknad så fastslog jag: sara, du får helt enkelt sluta med dina jävla orimliga krav och restrektioner...din soulmate kanske finns i en sjabbig kille som inte har högskolepoäng, inte harmvg i nutidsorientering, inte totalkoll på din musik, inte mästare på argumentation, inte dansar sexigast på dansgolvet, inte har blont lockigt hår (I know, don't ask), inte ärmest social i stan, inte har framtiden utsakad och passar dina planer perfekt. Okej?
Han kanske är en helt vanlig mess-up. Ett mörkt, halvkriminellt snyggo utan utblidning (oh my), men med passion och som dödligt avgudar mig.
By the way så har jag två st multifunktionella låtar som jag använder mig av. Dels när jag är arg och dels när jag är glad, de funkar vid båda tillfällena. Jag kallar det "sjunga-högt-som-fan-terapin".
Nelly Furtado - Try (acoustic version)
Lars Winnerbäck - Du hade tid (courtesy of storasis)
när någon pajjar för mig blir jag förolämpad, när jag blir förolämpad blir arg, när jag blir arg ska jag hämnas, när jag hämnas blir jag jävligt målinriktad, när jag är målinriktad blir jag motiverad, när jag är motiverad blir jag produktiv, när jag är produktiv fylls mina tomma worddokument med massor av 12 pt times new roman-tecken och följaktigen går mitt uppsatsarbete framåt.
-HÖR NI DET, ALLA SOM FÖRSÖKER PAJJA FÖR MIG, DET GÅR FRAMÅT!
Jag älskar hämnd, hämnden är min bästa vän.
(undrar om det märks att jag tar bakslag som personliga påhopp?)
Inget gott som inte har nåt ont med sig. Satan. Min lägenhet blev ju hur bra som helst och allt såg ganska ljust ut på saras map of life där ett tag. Men, ett obligatoriskt bakslag vore ju nu på sin plats, så idag gick en stor del av min uppsatsaplan i stöpet. Satans kommungubbar som inte orkar anstränga sig! Sitter där på sina arslen och käkar wienerbröd och är lata. Kan inte resa sig 2 sekunder för att hjälpa en stackars hårt slitande student. Fuck them. Fuck them all!
Kollegieblocket. Böckerna. Artiklarna. Datorn. Kaffet- sitter här med mitt närmsta umgänge som vanligt, välkomna allihop! Hur känns det nu, så här långt? Kaffet: tack tack, jag är ju mest poppis i gänget, så jag börjar. Jag är alltid lika hett eftertraktad, hehe. Får ständiga inviter, om man säger så. Böckerna: Va? Jaha, vi trodde vi alla hade en paus just nu, hmpf. Vi få då inga dagliga inviter... Datorn: Inte? Jag är ständigt påpassad, nästan utsliten, höhö...man börjar känna sig som mittpunkten liksom, porten till omvärlden! Kaffet: you wish boy, du blir aldrig mer poppis än jag! Jag vinner alltid. Det kan inte slå fel med mig! Mer än man kan säga om dig och dina buggar...! Datorn: hållkäft, jag är jävligt stabil, inte mitt fel om energin tar slut ibland. Kaffet: hahaha, din batteridrivna loser! Kollegieblocket: sluuuta grabbar, vi är alla lika nödvändiga...jag blir ständigt riven i, klottrad på och slängd i väggen, men jag vet att jag är oumbärlig för sara. Artiklarna: Vi håller med! Vi vet att vi kan vara trista, jävligt pretantiösa och långdragna. Vi blir ständigt kritiserade! Men vi står ut med det. Kaffet: höhö, ni är raka motsatsen till mig - sara somnar ju av er! Kollegieblocket: Så så, nu är vi vänner. Vi behövs alla, det vet ni, vi är lika mycket värda. Artiklarna: Sant, det är vi faktiskt, man måste tåla att bli kritiserad och granskad. Datorn: Allrightie...det skakar vi sladd på. Kaffet: Ja, okej då sömntutor, whatever. Kollegieblocket: Böckern? Ni har inte sagt nåt på länge, vad tycker ni? Böckerna: äh, skitsamma, vi är ständigt dammiga i ett hörn och hundöronen gör så jäkla ont...men ja ja, vi är väl lika bra alla. Kom så går vi och skrattar åt häftapparaten, hahha, vilken jäkla mes, kan aldrig hålla tätt! Artiklarna: vi veeet, han ska alltid klammra sig fast vid tejpen, de verkar typ sitta ihop! Kollegieblocket: jaha, jag trodde tejpen och limstiftet dejtade? Artiklarna: nej nej, det var förra 10-poängare, nu limmar limstiftet på laserskrivaren. Kaffet: hey, kom så mobbar vi pennan, ni vet den där snobben med blyerts! Datorn: ja exakt, han är så jävla stif(t)! Vi frågar suddgummit om han vill vara med, han brukar vilja pajja för blyertspennan! Alla: jaa, kom igen homeboys, en för alla, alla för en!
Det blev en smärre sammandrabbning på skrivbordet den eftermiddagen, inget allvarligare, några stift bröts, en och annan spiral knäcktes, nån böna rök i golvet. Bara en vanlig dag i magisteruppsatsgänget. Vi ska inte ens tala om vad som pågick samtidigt i doktorandcrowden...
Yippi yaay,lägnheten är min!! Okej, den är alldeles för dyr, för stor och för bra. Men den är MIN!
De var inte lättflirtade, hyresvärden. Smått skeptiska till min ringa inkomst...men hallå, jag är student, hur mycket kan vi dra in egentligen?! Men jag övertygade dem, jag ska ju inom kort få en FET LÖN, då när jag får mitt jobb som väntar på mig efter examen (eeh, just det ja).
Påsken var festlig. Ungefär som väntat. Träffade ytliga "kompisar" hemifrån som jag var tvungen att hälsa på. Exet sprang jag givetvis på inne på det lokala "place to be", finns såklart bara ett. Fick smått bittra blickar som jag låtsades missa, höll skenet uppe och undvek konfrontation. Sen var det inte kul längre och vi flydde fältet. Skrattade smått ihjäl mig när vi gick förbi ett par killar som kissade på en trädgård och min förfriskade vän gastade med riktigt sydstatsdialekt "DON'T YOU PISS ON MY PROPERTY!! Haha, de blev smått chockade och gick därifrån. Sen blev det mycket "in the name of the sweet lord, I'll sue your asses off" och "I'll kill you, you freak of nature" på hemvägen. Mycket subjektiv humor där sprit har stor betydelse.
Yay, det är påsk! Det är ju en betydelsefull...högtid (yeah yeah, jesus bla bla...man är ju LEDIG). Okej, nu har jag möjligheten att vara ledig när jag vill eftersom jag är dagdrivande student, men regelrätt ledighet är ju klart skönare för samvetet!
Ikväll: Embassy på KB, lovely!
Imorgon: gamla "hemstaden" (pluggstaden), känns som en reunion mellan mig och mitt förflutna. Vilket det också är; gamla "kompisar" ("vad KUL att ses, så längesen, måste höras av!" as if, det finns en anledning till varför vi inte hörts), expojkvän (STOR potentiell krisvarning, outredda känslor+sprit = mkt trolig melt down) samt diverse löst folk som man kommer springa förbi på stan och låtsas att inte se (lustigt hur man så ofta råkar vara tvungen att göra en 180-gradersvändning mitt på gågatan, alternativt råstirra i 3 minuter på ett fult plagg i Dressmans skyltfönster).
BUHUU, jag kanske inte får the lägenhet of my dreams iallafall. Jag trodde det var typ klart, men nu verkar det inte så, och jag deppar ihjäl mig. Innan var det onåbar, men sen när de har dinglat med den framför mina ögon och visat att det finns en möjlighet har jag ju börjat hoppas och fantiserat (har sett mig själv otaliga gånger sitta i ett av de djupa fönstrena och dricka te samt mina tuffa mingelfester som lägeheten är perfekt för). Men NÄHÄ, nu ska de jävlas med mig...sluta play games with me please!!
Bästa bakfyllemusiken: Kristofer Åström, alla skivor. Höjdpunkt: "How can you live with your self" (OBS, ej om du har severe söndagsångest och/eller är destruktivt lagd)
Fyndigt sagt av fyllo jämte mig på bussen: "du vet de däringa läkarna, de kan inte bota all cancer och skit, och så forskar de här i sverige om hemlängtan och rymdsjuka för astronauter...!"
Haha, iskallt sagt fylloman, I'm with you!
Sen kom han in på nåt spår om hur många kompisar han fick när han gick på nån stark medicin(!), då tyckte jag samtalet började spåra ur lite...
Prob nr 1 kan få sin upplösning imorgon, so stay tuned...
Prob nr 2 kvarstår delvis, fortsätter ursäkta mig, men ska skita i det nu och hoppas att omgivningen fattar att jag är en superbusy woman. Möjligheten finns att jag är kompislös när uppsatsen är över, men det tar vi då i så fall.
Nr 1: Jag kan eventuellt få ta över min drömlägenhet här i stan, en liten 3:a i ett fint gamalt hus, mitt i centrum, höga fönster, trägolv och helt förtjusande. Men den är lite väl dyr, jag skulle behöva en roomie...big problem, dela min privacy med någon som ev inte diskar/är allmänt psyko/lyssnar på Carola. -How to do?? Jag bor i andra hand på oviss tid nu. Ett förstahandskontrakt vore guld värt plus att det skär i mitt hjärta att tacka nej till den. PLUS, trodde aldrig mitt ex syrra skulle erbjuda mig den då jag faktiskt dumpat hennes bror (!!), haha, wouldn't you know
Nr 2: Jag har för många kompisar. Jag hinner inte med att höra av mig/träffa alla som jag vill. Jag får varje dag ursäkta mig själv att jag inte ringt/mailat/sms:at/hälsat på i dessa dagar. Börjar. Bli. Tröttsamt. Det är uppsatsens fel, inte mitt, punkt slut.
Nr 3: Jag kan inte bestämma om jag ska måla rött eller lila nagellack.
Min granne, J Svensson, hade lätt herrbesök i natt! Inga ljud eller så, thank god, men när jag i förmiddags skulle ut och gå (jo det är sant) stod en kille i hennes dörröppning och de var i färd med att ta ett tafflande, halvstelt adjö, typ "okeeej, det var kul att ses. Vi, eh, hörs..ha det gött!". Sen gick han ner samtidigt som mig och in i en väntande taxi, haha, vem om inte en bortamachkille tar en taxi hem vid 11:30! Way to go neighbour!
Våren har kommit till skåne idag, på riktigt! Det var äta-glass-varmt ute i solen, herrarna i parken hade halat fram boulekloten och det var nog dubbla antalet fellow motionärer ute. Temat i spåret var "nu går det inte längre förneka att sommaren snart är här och vinterspäcket måste bort, NU".
Jag lever mitt lilla låtsasliv och få se hur länge det håller helt enkelt. Although, det verkar som jag nu måste ta tag i mig själv och slänga mig ut i den skrämmande värld som andra kallar "arbetsliv". It sucks.
Musik är bra. Likså vin, lättja, skvaller, pretton, självdistans, high school-filmer, kaffe och tryckare.
Vill du reta upp mig så särskriv gärna, träng dig i kön, spela världsvan samt säg "man skämtar faktiskt inte om sånt" eller "borde inte du hoppa över den där drinken?". Då drar jag garanterat.
