I heart the trolley

Honolulu och Waikiki tallar helt klart på gränsen till att vara osmakligt turistigt, de är nog nästan där faktiskt. En företeelse jag alltid skrattade ihjäl mig åt när jag bodde på ön var Trolleys:arna, dvs fake-spårvagnar på hjul som forslar runt fåniga turister (99% japaner). Vilken skock får, hånskrattade jag föraktfullt.

Inte anade jag att jag snart skulle bli en av dem.


På skämt skulle jag och Malin testa en tur, vi orkade inte gå till mall:en och bussen är för trist. Vi trängde ner våra breda häckar jämte smått skräckslagna mini-japaner (de är som små sparvar) och förberedde oss på en grymt genant resa. Jäkla tur det var mörkt, typ. Trolleyjäveln tog till råga på allt turen förbi huvudgatan, dvs STOR risk att nån känd skulle se oss, huva. Men då, då slog det till - vi älskade det! Bästa fordonet ever! Visst, många på gatan (hån)skrattade åt oss (främst jämnåriga amerikanska killar och locals), vi såg något malplacerade ut med våra blonda huvuden tydligen, men det var skitkul! Miljoner japaner kan inte ha fel, liksom.

Så ofta vi kunde letade vi sen upp ett trolleystop och tog en tur (vi visste att vi hittat rätt ställe när det stod en prydlig rad med japaner vid en stolpe...de såg dock inte lika exhalterade ut när vi kom, antgaligen eftersom vi tog upp en halv bänk där det annars fick plats 8 pers typ). Alla utom vi hade tydligen trolley-kort också, hahaha, snacka seriöst! Nästan gång skaffar jag nog också ett.